421.

 

1. Änkans ende son är död.

Hennes enda tröst och stöd

ligger stelnad på en bår,

när de nu till graven går.

 

2. Blicken skyms av gråt, när hon

ser sin ende, käre son,

men igenom sorgen når

Jesu ord och gensvar får:

 

3. "Gråt och sörj ej mera nu,

du skall få långt mer än du

nu kan tro och vänta från

Den, som gav dig man och son."

 

4. Utan ord de stannar där.

Jesus står, och de som bär

sätter båren stilla ner,

och de ser hur undret sker.

 

5. Jesus säger: "Unge man,

res dig upp!" De ser hur han

vaknar, undrar, reser sig,

frågar: "Vad har hänt med mig?"

 

6. Jesus vänder sig nu om

till hans mor och säger: "Kom,

ta hans hand och tro och se

tecknet Gud dig ville ge."

 

7. Herre, våra tankar går

till Maria, när hon står

sörjande vid korsets fot

och tar sonens kropp emot.

 

8. Undret, Herre, som du gav

där i Nain, gör din grav

till det nya livets ort

och till löftets öppna port.

 

Luk.7: 11-17

Mel. Sv.ps. 6 Lova Gud....

 

 

422

 

1. I Guds tanke Kyrkan bor.

innan någon enda mänska tror.

Före hav och före jord

fanns Guds Kyrka i hans Ord.

Halleluja!

 

2. Kyrkan var Guds egen plan

och blev verklighet den dan

Ordet steg som mänska ned;

då var också Kyrkan med.

Halleluja!

 

3. Och när Gud i pingstens tid

fyllde Kyrkan med sin frid,

blev hans trogna alla ett

och gav Guds apostlar rätt.

Halleluja!

 

4. Kyrkan till fullkomning når

först när världens makt förgår,

och hon får hos Kristus bli

ung och vacker, glad och fri.

Halleluja!

 

5. Som i Faderns plan det var

och av Guds apostlar har

varit sagt, så måste det

bli hos oss till evighet.

Halleluja!

 

Mel. EKG 218 Sonne der Gerechtigkeit

 

 

423

 

1. Vännen över alla vänner

möter jag som vardagsgäst,

en som mitt bekymmer känner

och den lösning, som är bäst.

 

2. Från hans löften ljuset sprider

sig omkring mig var jag går

och förvandlar själens strider,

när till hjärtats grund det når.

 

3. Kraften från hans närhet renar,

när jag närmar mig i tro,

och med tron han sig förenar

för att i mitt hjärta bo.

 

4. I mitt hjärta han den nästa

älskar, som jag inte kan

älska. Han ser allt det bästa

jag hos nästan aldrig fann.

 

5. Men jag vet att vardagsgästen

också sist skall komma som

ryttaren på vita hästen

med rättfärdighet och dom.

 

6. Och när då allt ont försvunnit

skall förundrad jag förstå:

segraren, som övervunnit

är min vardagsgäst också.

 

Mel. Sv.ps. 86 O Guds kärlek....

 

 

424

1. Utan Gud man tänker att

livet skall bli fritt och glatt,

göra som de andra gör,

glömma vad man är och bör.

 

2. Eget ansvar inför Gud,

ljuset från hans goda bud,

allt får blekna och till slut

suddas det ur själen ut.

 

3. Sen blir livets krydda besk.

Tomhetens och tvivlens träsk

ligger oundvikligt där.

Utan väg och mål det är.

 

4. Den, som denna nöd förstår

och ser mänskan som där står,

måste be till Gud om nåd

att här ge ett riktigt råd:

 

5. ”Här finns inget annat än

ropa emot himmelen:

Fader, lyft och led mig, bär

dit där livet äkta är.”

 

6. Och, förunderligt att se,

Fadern ropet väntade,

öppnar nu sin stängda dörr

in till vänskapen som förr.

      .

Mel. Sv. ps. 112 Världens Frälsare

 

 

425

 

O under över under stort

att Gud med mänskan är

förenad, att Guds Son sig gjort

till ett med livet här.

 

Fall ner, förundras och tillbed,

stäm in i änglars sång.

Nu kan vi hoppas att bli med

i helgons kör en gång.

 

Miraklets plats Maria är

och undret, hennes tro,

har öppnat världen för Guds Son

att mitt ibland oss bo.

 

Fall ner, förundras och tillbed…

 

Och sedan dess allt mänskligt är

med Gud förenat så

att var och en nu hoppas kan

av livets fullhet få.

 

Fall ner, förundras och tillbed…

 

O unders under, sakrament.

Guds Son i vin och bröd

nu räcks emot oss för att ge

Guds liv i överflöd.

 

Fall ner, förundras och tillbed…

 

Mel. The New English Hymnal 116 O praise

Vårvintersång 165

 

 

426.

 

1. Jesus frågar: "Vem är störst

ibland er och vem är först?

Skall ni bli som maktens män,

när jag är som tjänaren.

 

2. "Maktens män vill gärna se,

att de andra gör som de,

följer vad just de har sagt

och beundrar deras makt."

 

3. "Men Guds folk har annat sätt,

där skall alla vara ett.

Där den främste går som yngst,

och den minste väger tyngst."

 

4. "Den jag gjort till ledare

skall som jag bli tjänare

och på folkets vandring hem

bära mat och dryck till dem."

 

5. "Jag är den som stigit ned

från det höga med Guds fred.

Nedåt vägen måste gå,

om ni vill det höga nå."

 

6. "Jag är Herre över allt

men i tjänarens gestalt

har jag klätt mig för att ni

allas tjänare skall bli."

 

7. Världens fred är maktbalans,

men den djupa fredens glans

strålar bara, där man går

tjänande, i Kristi spår.

 

Luk. 22:24-27

Mel. Sv.ps. 6 Lova Gud...

 

 

427

 

1. En spillra av ett vrak sjönk ned

och fastnade i sanden.

Den kall och tung på bottnen låg,

och tång och alger band den.

 

2. Där låg den tills en väldig våg

sitt krön mot himlen höjde,

och under ytan vågens kraft

sig ner mot spillran böjde.

 

3. Den rycktes upp, den sveptes med,

den lossades ur banden,

den steg mot ytan, lätt och fri,

ur tunga, våta sanden.

 

4. Av varma strömmar fördes den

emot den ljusa stranden,

där sol och milda vindars brus

en sommarmorgon fann den.

 

5. Så var det, när Guds kärleks våg

mig lyfte upp till livet,

och allt jag kämpat för att få

blev rikt och fritt mig givet.

 

 

428

 

1. Kan det finnas större fest

än, när Jesus blir en gäst

och vid bordet sitter ned,

där apostlarna är med.

 

2. Men för Marta var det brått

med att laga något gott,

och hon hörde inte på

vad han ville säga då.

 

3. Tvärtom, hon blev sur och vred

för att systern satt sig ned

invid gästens middagsbord

för att höra på hans ord.

 

4. "Herre", sa hon, "frågar du

inte efter att jag nu

själv får laga till all mat,

medan hon är slö och lat."

 

5. "Marta, Marta, "sade han,

"mycket du oroas kan,

men din syster såg att jag

ville ge ett ord idag."

 

6. "Nödvändigt är bara ett,

och Maria gjorde rätt

i att lyssna till, när jag

lade ut Guds rikes lag."

 

7. "Oron, Marta, ledde fel,

men Marias goda del

är och blir till evig tid

hennes inre ro och frid."

 

Luk. 10: 38-42

Mel. Sv.ps. 444 Mycket folk...

 

 

429

 

1. Jesus något viktigt har

nu att säga till envar.

Låt oss därför lyssna till

vad idag han säga vill.

 

2. Sluta att som Marta då

springa kring och tänka på

allt som måste göras, när

Jesus mitt ibland oss är.

 

3. Låt oss hellre sitta ner

som Maria, när hon ser

att han väntar på att få

in till oss med Ordet nå.

 

4.. Nu finns viktigare ting,

Marta, än att springa kring.

tids nog får du göra ditt,

sedan Jesus har sagt sitt.

 

5. Du tror systern gjorde fel,

men hon valde ut den del,

som i denna stund är bäst,

när man Jesus har som gäst.

 

6. Plikt och jäkt skall inom kort,

Marta, ifrån dig tas bort.

Det Maria valde ut

har hon kvar till tidens slut.

 

7. Låt oss därför, vänner, gå

till Marias plats och så

ge åt Jesus denna stund

och ett öppet hjärtas grund.

 

Luk. 10:38-42

Mel. Sv. ps. 6 Lova Gud....

 

 

430

 

1. Jesus Kristus är vårt centrum

och vår hälsas när och hur.

Kyrkan är som Kristi väntrum,

där vi väntar på vår tur.

Han har svar på orons fråga,

därför att han plågats av

allt som smärta åt oss gav.

 

2. Ingen mer än han allena

har så verksam medicin.

Den kan läka, stärka, rena

samvetet och gjuta in

av hans egen glada vishet,

av hans hopp och tålamod

genom Kristi kropp och blod.

 

3. Gud av Gud - min kraft och hälsa -

Faderns och Marias son

är den ende som kan frälsa

mig ifrån mitt livs demon

och kan ge en verklig frihet,

friheten att vara god

med Guds Andes djärva mod.

 

4. Gud har sig med oss förenat -

det är mer än jag förstår.

Vad han tänkt och vad han menat

längre än min tanke når,

högre än de djup och höjder,

där Guds avsikt ännu har

djup och höjd och vidder kvar.

 

5. Vi behöver inte svara

för hur en gång det gick till.

Gud skall undret själv förklara

när och hur och som han vill.

Intill dess för oss det räcker

med att han är Läkaren,

som steg ned från himmelen.

 

Mel. Sv. ps. 34 Vänligt över jorden...

 

 

431

 

1. Genom öknens grus och sand,

leda av Guds egen hand

går Guds folk med hopp och tro

hem till löfteslandets ro.

 

2. Men när vägen verkar lång

tystnar folkets vandringssång,

och istället klagar de

och vill Mose skulden ge.

 

3. Se, då ringlar ormar kring

med ett skarpt och giftigt sting.

Alla tänker: "Det är för

att besvär för Gud vi gör."

 

4. Fram till Mose folket går,

säger: "Du som alltid står

inför Gud, du måste be

honom hjälp mot ormbett ge."

 

5. När han bett, han ber att få

trä och kopparplåt och så

gör han sen av kopparen

en slags orm och fäster den.

 

6. Med tre spikar Mose slår

ormens kropp på trä och går

kring bland folket. Alla ser

orm på trä och undret sker:

 

7. Inget ormgift mer blir kvar

ibland dem som bitna var,

om de bara ser med hopp

upp mot kopparormens kropp.

 

8. Detta är en hemlighet,

och det liknar mycket det

att se Jesus Kristus, när

han på korset spikad är..

 

9. Tänker man på honom där,

när för oss han korsfäst är,

blir det onda som vi haft

botat av Guds egen kraft.

 

4 Mos. 21:4-9

Mel. Sv. ps. 6 Lova Gud...

 

 

432.

 

1. Nu är segerfesten inne,

änglahärens jubeldag,

som ett stort och härligt minne

av den ondes nederlag.

Själva livet då det gällde,

Herrens eller satans välde,

när med Mikael i spetsen

änglarna drog  ut till slag.

 

2. Obevekligt ur Guds himmel

drevs då lögnernas demon.

Stridens larm och kampens vimmel

drog allt längre från Guds tron.

Med Guds Ord som svärd i handen

änglahären övervann den

skara utav onda andar,

som gjort uppror mot Guds Son.

 

3. Sakta spred sig friden åter

ut där slaget hade stått.

Mikael de sina låter

spärra tidens gräns för gott.

Aldrig skall demoner komma

in ibland de glada, fromma

änglarna i Herrens himmel.

De får dela satans lott.

 

4. Vi, som står på andra sidan

bortom tidens stängda gräns

väntar ivrigt i förbidan

på att änglaskaran sänds

också till vår värld att strida

mot det onda vid vår sida,

så att striden för Guds vilja

till den stora segern vänds.

 

Upp. 12: 7-12

Mel. Sv.ps. 367 O Guds Ande, du som...

 

 

433.

 

1. Jesus kallar fram de små,

tar dem i sin famn och så

säger han: "Säg, vem som här

störst i himmelriket är?"

 

2. "Om ni inte vänder om

från er själva och blir som

barnen kan ni aldrig få

in i himmelriket gå."

 

3. "De, som gör sig själva små

som ett barn, är störst ändå

i det rike, som min Far

i sin kärlek grundat har."

 

4. "Öppna famnen för de små,

låt dem plats i hjärtat få.

Det är inte bara dem,

det är mig du ger ett hem."

 

5. "Men om någon locka vill

mina barn och vänner till

mörkret, skall han drabbas av

värre straff än död och grav."

 

6. "Därför skall min Kyrka se

till att vilseförare

bort ifrån de mina går

och dem aldrig mera når."

 

7. "Se på barnen inte ner,

änglarna ger akt på er.

Barnens goda änglar har

alltid tillgång till min Far."

 

Matt. 18: 1-10

Mel. Sv.ps. 444 Mycket folk...

 

 

434.

 

1. I en furstlig djurgård blev

hjorten jagad av ett drev.

Ensam emot drevets hop

flydde han för skall och rop.

 

2. Snart nog män med hundar fann

Spå8ret, där vår hjort försvann.

Skallen hördes nu på nytt

längs den stig, där hjorten flytt.

 

3. Rädd och törstig, trött och matt

hjorten känner på sig att

kraften sinar, inte mer

hjärtat kraft till flykten ger.

 

4. Den står stilla, plötsligt hör

den hur milda vindar för

fram ett porlande, ett brus,

källans sorl i skogens brus.

 

5. Några steg och hjorten ser

källan, böjer mulen ner,

dricker och får kraft igen

till att fly för jägaren.

 

6. Drevet är som en demon;

källan är Guds egen Son.

Vattnet är den helge And',

flykten går til himlens land.

 

7. Där skall jag få vila ut

på min Herdes äng till slut

och få se att jakten blev

det som mig till källan drev.

 

Ps. 23

Sv. ps. 338 Som ett klockspel...

 

 

435

 

1. Faderns nåd och kärlek kan

så förvandla människan

att hon, fri från själens kramp

övervinner i sin kamp.

 

2. Fast beslut och goda råd

är förgäves utan nåd,

men Guds kärlek lyfter opp

mänskans ande, själ och kropp.

 

3. Samvetet och Herrens lag

ger jag rätt, men vet att jag

inte av mig själv kan nå

upp till det jag vill förmå.

 

4. Svarta tankar mörker spred,

onda bilder stänkte ned

allt vad gott och skönt och stort

Fadern hade för mig gjort.

 

5. Men som vårens ljumma bris

smälter undan vinterns is,

blev de frestelser jag haft

upplösta av nådens kraft.

 

6. Framåt, framåt går min blick

sedan friheten jag fick,

framåt mot den nåd, som jag

vänta får från Gud var dag.

 

Mel. Sv. ps. 338 Som ett klockspel....

 

 

436

 

1. Bottenfruset! Inget porlar,

ingen våg i bäcken sorlar.

Är för alltid livet borta,

kommer våren nu till korta?

 

2. Ingen fisk i vattnet leker,

ingen rännil stenen smeker.

Ingen kabbeleka blommar,

inget spår finns kvar av sommar.

 

3. Men en solig morgon åter

Gud dig bäcken höra låter,

och där allt var bottenfruset

leker vårens våg i ljuset.

 

4. Så är det med himmelsljuset,

det, som värmer upp ett fruset

hjärta och åt Guds församling

ger en själavårs förvandling.

 

5. Bara Herren  kan det göra.

Han skall oss ur kölden föra,

och det enda, som han väntar

är ett folk, som tror och längtar

 

6. Vänta bara, tro och hoppas,

snart skall Kyrkans vårdag knoppas.

Ingen köld kan mer förfrysa,

där Guds vårsol börjar lysa.

 

Mel. Sv. ps. 248 Tryggare kan ingen....

 

 

437

 

1. Jesus kommer hem igen,

är som förr i gudstjänsten,

läser orden Gud har sagt

och förklarar dem med makt.

 

2. Många blir förvånade,

säger: "Aldrig väntade

vi oss nådens ord ifrån

Josefs och Marias son."

 

3. Men han svarar: "Lägg nu av

era tankar, era krav.

Här som i Sarefats land

bara tron ser Herrens hand."

 

4. "Ni vill styra mig och se

alla sjuka botade,

men som på Elisas tid

bara tron kan nå till frid."

 

5. Då blir vreden stor och de

vill bli Kristi mördare.

Ändå ingen gripa kan

Jesus, Gud och mänska sann.

 

6. Fri och rak från dem han går.

Som förstenade de står.

Han går bort och stannar där

tro och hopp i hjärtat är.

 

Luk. 4:16-30

Mel. Sv.ps. 6 Lova Gud...

 

 

438

 

För barnkören

 

1. Vi är Kristi Kyrkas kör,

det är Gud vi sjunger för.

Han har gett oss röst och ton

för att sjunga om hans Son.

 

2. Först av alla Gud oss hör,

därför vi vårt bästa gör.

Lyssnar många eller få,

är han viktigast ändå.

 

3. Med i sången finns det fler

än man tänker på och ser:

Änglars sång i himlens fred

klingar inför Herren med.

 

4. Deras lovsång, liksom vår

till vår gode Fader når

som ett tack för allt, som han

gjort och gör och vill och kan.

 

Mel. Sv. Ps. 338 Som ett klockspel...

 

 

439

 

1. Herren älskar hela världen,

också Assurs* onda folk,

och profeten Jona är den,

som för dem skall bli Guds tolk.

 

2. Men profeten Jona tvekar,

han vill inte gå dit bort.

Ja, han värjer sig och nekar

och vill fly till annan ort.

 

3. Men när stormen skeppet griper,

där profeten somnat har,

alla och han själv begriper

att från Gud man aldrig far.

 

4. Ett står kvar, ett enda bara:

Jona skall i havets famn!

Men i Jonas högsta fara

blir en fisk hans räddningshamn.

 

5. Djupt i fiskens inre ber han,

lovar bättra vad som brast,

och vid strandens bränning ser man

fisken kasta upp sin last.

 

6. Äntligen till staden går han,

talar där vad Herren sagt,

och till Jonas häpnad ser man

alla tro på Herrens makt.

 

7. Jona ledsnar, han som tänkte

att Gud skulle kasta ned

eld från himlen, men Gud skänkte

dem förlåtelse och fred.

 

8. Då får Gud till Jona säga:

"När en buske torkar ner

sörjer du och vill den äga

frisk och frodig ännu mer."

 

9 "Ännu mera angelägen

är då jag, som skapat allt,

om att alla finner vägen

och tar mot vad jag befallt."

 

Mel. Sv. Ps. 7 Lova Herre, sol....

 

 

440

 

1. Längs med stranden går en man

och till honom skyndar man,

följer efter i hans spår,

där han upp mot berget går.

 

2. Gamla går på ömma ben,

halta linkar efter sen.

Trevande de blinda går

fram mot platsen, där han står.

 

3. Allt blir på den mannen lagt

i förtröstan på hans makt,

därför att de ser att han

både vill och hjälpa kan.

 

4. Se, hur han de sjuka rör

och till verklig hälsa för,

hur han svaga, skadade

livets kraft kan återge.

 

5. Märkte du den goda blick,

som det sjuka barnet fick.

Gråten tystnar, där han går

och vid plågan röra får.

 

6. Varje plåga, varje brist

blir av mannen, Jesus Krist,

buren för den mänsklighet,

som sin plågas rot ej vet.

 

7. Häpna, bävande de står,

när de hälsan återfår,

men så bryter jublet loss:

"Herren Gud besöker oss!"

 

8. "Gud är mitt ibland oss! Se,

hur vi blivit botade

genom kraft från himmelen.

Gud har kommit hit igen!"

 

Matt. 15:29-31

Mel. Sv. Ps. 338 Som ett klockspel....