521

 

1. Låt, o Herre, Ordet ringa

som en väckarklockas ljud

och ur sömnen nu oss bringa

till att se och tro dig, Gud.

Hjälp oss finna och att  se

all den glädje du vill ge,

mål och mening, kraft att bära,

allt vad Ordet kan oss lära.

 

2. Låt, O Herre, kraften strömma

in i oss med Kristi ord,

hindra oss ifrån att drömma

att vi skuldlöst levt på jord.

Väck och led vårt samvete

att vårt eget ansvar se.

Gör oss ärliga och sanna,

låt i ödmjukhet oss stanna.

 

3. Och låt kraften också strömma

från ditt evangelium.

Låt försonade oss glömma

frestelsens mysterium.

Ge oss tro att kasta av

samvetskval i Kristi grav,

och låt Anden uppenbara

att de där skall kvar få vara.

 

4. Då skall kraften, som du skänkte,

också oss förvandla så

att vi blir till vad du tänkte,

när du lät oss livet få.

Då skall all din kärlek bli

dräkten, som vi växer i,

och som sol kan himlen måla

skall din godhet från oss stråla.

 

Mel. Sv. ps. 370 Tack, o Gud, att i din kyrka

 

 

522

 

1. Fader, gör din Kyrka liten,

böjd och ödmjuk inför dig.

Känner hon sig trött och sliten,

gör så att hon vänder sig

till din Son i tro och bön.

Ge då henne bönens lön:

Mod att allt från dig få vänta

och sin kraft från Ordet hämta.

 

2. Låt sen ingen misstro kväva

verket, som du börjat har,

men lär henne se och bäva

inför vad du är och var.

Hjälp din Kyrka minnas allt,

vad du gjort och har befallt,

att vid Ordet,  hoppets ankar

stanna kvar i tro och tankar.

 

3. Bara så kan Kyrkan höras

genom världens larm och nöd

bara så kan vi beröras

av din Andes kärleksglöd.

Framför tron finns gryningsljus

och ett öppet fadershus.

Där, till sist, är kampen vunnen

och vår hemort återfunnen.

 

Sv. ps. 370 Tack, o Gud, att i din kyrka

 

 

523

 

1. I förväntan och i bävan

står de inför Faderns tron.

Större än all mänsklig strävan

är den lön, som Faderns Son

ger dem, mera stort och härligt

än det liv de kom ifrån.

 

2. De allt ont har övervunnit

genom Jesu Kristi blod,

och i Kristi kors de funnit

kraften till bekännarmod.

Med sin kärlek och sin smärta

gav de mer än de förstod.

 

3. Helig Ande har dem drivit

att bli världens ljus och salt.

Med sitt liv har de beskrivit

hur Guds offer sonar allt

och hur korset kraften blivit,

som ger världen ny gestalt.

 

4. När vi firar deras minne

ser de ifrån himlen ned,

hoppas att i Kristi sinne

vi skall bära korset med.

Helig Ande, du som lett dem,

oss på helgonvägen led.

 

Mel. Sv. ps. 597  O Jerusalem

 

 

524

 

1. Herre, hur skall nog vi lova

dig för dessa rika år,

när i äktenskapets gåva

vi fick mer än vi förstår.

 

2. Du oss förde till varandra,

tände våra hjärtans glöd

och lät oss tillsammans vandra,

dela liv och dagligt bröd.

 

3. Du gav kraft i vardagsmöda,

Glädje, mod och arbetslust.

Du välsignade vår föda

och gav livet färg och must.

 

4. När vi tacksamt ser tillbaka

vi förundras över att

vi som lycklig man och maka

fått så mycket ljust och glatt.

 

5. Och vi ser att du förvandlar

också det som bittert var,

därför tror vi att du handlar

likadant i nya dar.

 

6. Du vet dagen, som skall skilja

oss ifrån varann en tid.

När det blir, så ske din vilja

bara det får ske i frid.

 

7. Fast du ännu är förtegen

om hur det till sist skall gå,

ber vi att de sista stegen

i din närhet vandra få.

 

8. Låt då lyckan vi fått äga

under dessa rika år

vittna utan ord och säga:

”Det finns liv, som ej förgår.”

 

9. Och låt dagen, när du åter

synligt vill ibland oss bo

bli den dag, när du oss låter

finna vad du hjälpt oss tro.

 

Mel. Sv. ps. 86  O Guds kärlek

 

 

525

 

1. När Guds församling brytes ned,

då är hans vänner också med.

De bär sitt ansvar, de också

att det så illa kunde gå.

 

2. Nu ber vi om förlåtelse

för allt vi glömt att tro och be,

för att vi svek och teg där vi

Guds viljas vittnen kunnat bli.

 

3. Som syskon har vi också del

i det, som var de andras fel.

Gud, hjälp oss se och ångra det,

som fattats i vår trofasthet.

 

4. Till ångrande du lovat nåd

ur din försonings kraftförråd,

när vi oss öppnar för att vi

förvandlade av dig skall bli.

 

5. Förnyade skall vi också

i kamp för din församling gå

och se på den med tro och hopp

som Andens brud och Kristi kropp.

 

Efter Esra 9:5-15 och Nehemja 1:4-11

Mel. Sv. Ps. 82: Gud, se i nåd till dessa två

 

 

526

 

1. Hos Herren börjar allt med bön.

Hans bönesvar är bönens lön,

och den som varit med, han vet:

Gud visar helst oss givmildhet.

 

2. Han har sin glädje i att ge

men väntar på att vi skall be.

Han svarar oftast bönen fort,

förunderligt och rikt och stort.

 

3. Men när han väntar gäller det

att hålla ut i trofasthet.

Då vet vi att berett han har

ett ännu större bönesvar.

 

4. Gud vill att vi tillsammans ber

och tackar när han svaret ger,

och när vi ber i Kristi tro

vill bönens Ande hos oss bo.

 

5. Då vill Guds Ande med oss be,

och ber vi två, så är vi tre,

för Anden stämmer också in

och gör vår bön och sak till sin.

 

6. Guds rike växer alltid till.

Det blir när Herrens Ande vill,

och bönen öppnar vägen för

de nådens under Anden gör.

 

Mel. Sv.ps. 73  Vi till ditt altarbord

 

 

527

 

1. Aldrig kan vi tacka nog,

Jesus, för att du oss tog

bort från glam och tidsfördriv

till att dela helgons liv.

 

2. Vilket tomt alternativ,

pengar, jäkt och strävsamt liv,

inget annat hopp än om

länge utsträckt ålderdom..

 

3. Och där livet fylls av allt

utom det som Gud befallt,

blir det mesta tomt och trist

och har inget mål till sist.

 

4. Men när tomheten vi flyr

blir vårt liv ett äventyr,

nya vägar, bönesvar

Fadern i beredskap har.

 

5. Även om du inte får

riktigt tack, vår lovsång går

nu till dig med tack för att

du oss i ditt rike satt.

 

Mel. Sv. ps. 6 Lova Gud

 

 

528

 

1. I kristenlivets äventyr

är nåden både fri och dyr.

För Kristus har den kostat blod,

av oss den väntar tro och mod.

 

2. Man kan den bara ta emot

med självinsikt och ärlig bot,

med vilja att förvandlad bli,

från själviskheten löst och fri.

 

3. För vår församling nåden har

en sällsam kraft i sitt förvar.

Ett annat liv än det vi haft

finns öppet nu i nådens kraft.

 

4. Om än vårt hjärta säger nej

och tror att det ej lönar sig,

så har Guds hjärta större rum,

och det är evangelium.

 

5. Och nåden räcker till för allt.

Den ger åt livet ny gestalt.

Så låt oss öppna själ och kropp

för nåden, vår förvandlings hopp.

 

Efter Dietrich Bonhoeffer

Mel. Sv. ps. 593 Bevara Gud

 

529

 

1. I en orgel varje pipa

finns där för att ljuda klar

och med tonens krafter gripa

själens djup hos en och var.

 

2. Tonen skall tillsammans klinga

med de andras klara ljud

och som änglasången bringa

oss en hälsnsing ifrån Gud.

 

3. Så går stämmor i förening,

olika blir enade,

sprider ljus och skänker mening

åt vad Gud har låtit ske.

 

4. Det är så som vi skall ljuda,

samstämt, tydligt, rent och klart

och till lovsångsfesten  bjuda,

där vårt mål blir uppenbart.

 

5. Herre, låt vår samklang höras

ner i stumma läppars dal,

så att många fler beröras

av vår glädje och koral.

 

Mel. Sv.ps. 86 O Guds kärlek

 

                        

530

 

1. Jesus, ingen högre ära

finns än äran ifrån dig,

att som ordenstecken bära

dina ord: ”Du tillhör mig.”

 

2. Det finns ingen större heder

än den heder du mig ger,

när du hör vart ord jag beder

och till svar ger ännu mer.

 

3. Vem kan så som du belöna

långt utöver vad jag gjort,

redan här med gåvor sköna,

sedan där långt mer och stort.

 

4. Därför vill jag aldrig böja

mig till mänsklig ära ner

men istället blicken höja

till belöningen du ger.

 

5. Och långt mer än varje gåva,

varje heder, varje ord

är att du mig ville lova

plats hos dig vid Faderns bord.

 

Joh. 12: 43

Mel. Sv.ps. O Guds kärlek

 

 

531

 

1. Här kommer en sång om helgonen,

glad över Gud som de.

De levde modigt, de stred och dog,

för Jesus de kämpade.

De var drottningar, herdar och läkare,

De var mammor, lärare, snickare,

och visst kunde jag också bli som de,

för jag vet att min Herre vill.

 

2. De älskade Jesus varmt, så varmt.

De fått hans kärlek se.

Allt  sant han är, och allt gott han gjort

fick bättre liv dem ge.

Och en var en biskop och en var soldat,

en annan blev vilda lejons mat.

När Jesus nu vill det, så är det klart

att själv jag kan bli som de.

     

3. De fanns inte bara för längesen,

det finns tusen och tusen än.

Så mycket av värme och glädje får

vi nu av helgonen.

De finns där i skolan, de finns där du bor,

i kyrkan, i bussen, fast ingen det tror,

och helgonen är som en syster och bror,

och nu vill jag bli som de.

 

 

 

532

 

1. Du, som föddes som ett ord

hos din Fader, föds på jord.

Du, som funnits före allt,

föds nu i ett barns gestalt.

 

2. Ifrån evigheten satt

du på tronen. Denna natt

ligger du i djurens halm

och besjungs av änglars psalm.

 

3. Du tar an vår mänsklighet,

vi blir ett mig dig, och det

är förmer än någon sett:

Gud och mänska blivit ett.

 

4. Herre, denna verklighet

är vår stora möjlighet;

låt den växa, ta gestalt

i vårt liv, förvandla allt!

 

5. Vad vi är i dig kan bli

som en dräkt att växa i.

Då blir julens högtid det

som Gud vill från evighet.

          

6. Då får våra liv den glans,

som i Edens lustgård fanns.

Jag, som var från Fadern skild,

blir på nytt hans goda bild.

                                         

7. Och än mer, all bräcklighet

fylls då av gudomlighet.

Jorden byts mot himlen ut,

Gud blir allt i allt till slut.

 

8. Tack och lov, beröm och pris

ger vi dig på alla vis,

för att du oss låter få

detta och oss älskar så.

 

Mel. Sv. Ps. 112 Världens Frälsare

 

 

533

 

1. En gång låg du; Jesus, där

i en krubba, och nu är

du på lika verkligt sätt

här i bröd på altaret.

 

2. Då, i natten hördes sång

ifrån änglar – denna gång

våra sångers ljud du hör

stämma in i himlens kör.

 

3. Fast vi inte kan som de

undrets hela vidder se,

låter du idag oss få

mera än vi kan förstå.

 

4. De fick bära bud om dig.

Här du ger dig själv åt mig.

De beundrade Guds råd.

Jag får fyllas av din nåd.

 

5. Och med kraften av ditt ord

är du på vårt altarbord.

Dig jag tillber, som kom ned

hit till oss med himmelsk fred.

 

Mel. Sv. Ps. 122 Världens Frälsare

 

 

534

 

1. Kristus, före världen var du

Faderns plan, hans hjärtas ord,

och i tidens fullhet är nu

du som mänska född på jord.

Gud av modersbröst vill dia

för att oss från hunger fria,

höra modershjärtat slå

och hos henne trygghet få.

Guds och jungfruns ende son,

Djuren ger dig krubbans lån!

 

2. Gud, med människan förenad

är du evigt. Mänskan är

genom julens under renad.

Guds natur för alltid bär

mänsklighetens kamp och börda.

Vad vi själva skulle skörda

av vad vi i otro sått

har Guds Son till ansvar fått.

Fria ifrån svek och skam

bjuds vi nu till festen fram.

 

3. Som en blixt från evigheten

slår du ner i tidens rum,

fyller hela mänskligheten

med din krafts mysterium.

Över hela jorden klingar

julens klockor, hymner svingar

sig till dig med med tack för att

du är född i julens natt

och har låtit oss få del

av dig själv, Immanuel!

 

4. Ära, ära vare Fadern,

ära vare Faderns Son,

ära vare Faderns Ande –

ärade i lika mån,

som det varit före tiden

och är genom Kyrkan i den

tid, när hennes lovsång går

ända till Guds rikes vår,

fram till segern med Guds Lamm

när Guds rike bryter fram.

 

Mel. Sv.ps. 123 Lyss till änglasångens ljud

 

 

535

 

1. Johannes kommer alltid först,

fast Jesus själv är först och störst,

men Döparen bereder allt

som Herren honom har befallt.

 

2. Med Ordet ger han sig i kast

med vanda synders tunga last,

med sanningen han river av

vår otros slöja, svek och krav.

 

3. Ja, också nu skall Ordet få

som svärd i våra hjärtan gå

och skilja vad som blandats har

av gott och ont hos en och var.

 

4. Johannes lär oss lämna det,

som hindrar Guds rättfärdighet,

och sedan leder han oss fram,

han säger: ”Se, där är Guds lamm!”

 

5. Tack, Gud, som Döparen har sänt!

Låt nu hans uppgift i advent

bli fullföljd med ditt starka Ord.

Då blir det riktig jul på jord.

                                       

Luk. 3:1-15

Mel. Sv. Ps. 106 Jerusalem, höj upp din röst

 

 

536

 

1. Herren valde ut Maria

och steg ned i hennes kropp

för att skapelsen befria

och ge människan ett hopp.

Med Maria tillber allt

Gud i människogestalt.

 

2. Skriftens löften, folkens längtan

genom Jesus fått sitt svar.

Långt utöver all förväntan

Faderns gåva till oss var.

Barnet som han oss har gett

Gud och mänska är i ett.

 

3. Oupplösligt Gud förenat

sig med all sin mänsklighet,

utan sammanblandning enat

sig med stoft och timlighet.

Evighet blir ett med tid,

tiden fylls av evig frid.

 

4. Häpnad och förundran sprider

Sig där detta anat är.

Överallt, i alla tider,

Kristus, man dig trohet svär.

Fastän fjärran också vi

vill dig evigt trogna bli.

 

Mel. Sv. Ps. 129 Och det hände…

                                                      

                                                

537

 

1. Krubbans son,

himlens lån,

fryser du?

Hyser du

oro för ditt liv bland oss,

för din uppgift och ditt kors?

Stilla vi står i tillbedjan

inför din hemlighet.

 

2. Store kung,

fastän ung,

före allt

du utvalt

jungfrun för att bland oss bo            

genom hennes fasta tro.

Stilla vi står i tillbedjan

inför din hemlighet.

                                                                      

3. Lilla vän,

störst bland män,

född i natt

här för att

lösa oss ur dödens nät

med ditt offers majestät.                     

Stilla vi står i tillbedjan

inför din hemlighet.

 

4. Inför dig

böjer sig,

stora, små

för att få

ge till dig sitt lov och pris

var och en på  eget vis.                        

Stilla vi står i tillbedjan

inför din hemlighet.

 

5. Fall nu ned

och tillbed

Sonen som

till oss kom

och skall komma på nytt var gång

han blir hälsad i mässans sång.

Stilla vi står i tillbedjan

inför din hemlighet.

 

Sv. Ps. 114 Stilla natt…

 

 

538

 

1.  Jesus, såsom Gud och mänska

kom du en gång hit till oss.

Sådan var du i din krubba,

sådan var du på ditt kors.

 

2.  Gud med människan förenad,

sådan gick du på vår jord.

Genom dig blev mänskan renad

av din kärleks rena ord.                        

 

3.  Såsom Gud och mänska gick du

mäktig genom dödens dal.

Segrande, uppstånden är nu

du på nytt i himlens sal

                                                              

4.  Såsom Gud och mänska åter

kommer du att hämta dem,

som din gode Ande låter

finna i ditt folk sitt hem.

 

6.  Jesus, vem kan djupet spana

av ditt väsens hemlighet?

Men i Ordet kan vi ana

att det är barmhärtighet.

 

7.  Såsom Gud och mänska känner

du vad jag i dig kan bli,

när jag är bland dina vänner                                    

och ifrån mig själv blir fri.

 

8.  Jesus, dig som Gud och Sonen

lyder och tillbeder jag,

och som människan på tronen

leder du mig varje dag.

 

Mel. Sv.ps. 86 O Guds kärlek

 

 

539

 

1. Guds apostlar är hans vänner,

och de är hans tjänare.

Han har valt dem, och han sänder

ut dem som förvaltare.

Så skall vi ta mot det bud

som de bär till oss från Gud.

 

2. I apostlaskarans fotspår

går nu efterföljare.

Kristus kallar, budet utgår:

”Gå som Guds förvaltare,

hämta fram ur hans förråd

rikt av helighet och nåd!”

 

3. ”Ni skall skydda och fördela

mina ord och sakrament,

låta Andens gåvor hela,

där han tro på dem har tänt.

Hela Guds mysterium

Skall ni tjäna och ge rum.”

 

4. Som apostlarna var trogna

skall idag Guds tjänare

genom trogen lydnad mogna

till hans efterföljare.

Sådana behöver vi.

Låt dem så, o Herre, bli!

 

1 Kor. 4: 1-5

Mel. Sv. Ps. 129 Och det hände

 

 

540

 

1. Det sker idag liksom en gång

att jorden fylls av himlens sång,

när Ära vare Gud ger röst

åt julens fröjd i mänskors bröst.

 

2. Och liksom herdar skyndade

till stallet för att barnet se,

så skyndar överallt på jord

Guds vänner till hans ord och bord.

 

3. Och som Maria gömde då

i hjärtat vad hon hörde, så

vill också barn av hennes tro

i hjärtat gömma stallets ro.

 

4. Det är en obeskrivlig glans

av världen innan ondskan fanns,

en stillhet inför undret att

Gud fötts som barn i denna natt.

 

5. Det säger: Denna lilla kropp

i jungfruns famn är världens hopp.

Gud kommer aldrig lämna det

han fyllt med ljus och evighet.

                                             

6. Ja, såsom änglasången då

fick herdarna i natten nå,

så låt vår glädje utan slut

till nattens vakande nå ut.

 

Mel. Sv.ps. 117 När Jesusbarnet