540

 

1. Det sker idag liksom en gång

att jorden fylls av himlens sång,

när Ära vare Gud ger röst

åt julens fröjd i mänskors bröst.

 

2. Och liksom herdar skyndade

till stallet för att barnet se,

så skyndar överallt på jord

Guds vänner till hans ord och bord.

 

3. Och som Maria gömde då

i hjärtat vad hon hörde, så

vill också barn av hennes tro

i hjärtat gömma stallets ro.

 

4. Det är en obeskrivlig glans

av världen innan ondskan fanns,

en stillhet inför undret att

Gud fötts som barn i denna natt.

 

5. Det säger: Denna lilla kropp

i jungfruns famn är världens hopp.

Gud kommer aldrig lämna det

han fyllt med ljus och evighet.

                                             

6. Ja, såsom änglasången då

fick herdarna i natten nå,

så låt vår glädje utan slut

till nattens vakande nå ut.

 

Mel. Sv.ps. 117 När Jesusbarnet

 

 

541

 

1. Vad Gud har tagit an

han aldrig lämna kan.

Det han ur mörkret dragit

och i sig själv upptagit

det skall för evigt bära

hans avbild och hans ära.

 

2. Han lämnar aldrig det,

som är hans mänsklighet.

Han aldrig mer skall vilja

sig själv ifrån oss skilja.

Han aldrig från sig driver

den Son han åt oss giver.

 

3. Han ger en säker pant

och löftets ord är sant:

Han sig med oss förenar,

i krubbans barn han enar

sin skapelse med friden,

som härskar över tiden.

 

4. Vårt väsen lyftes ur

vår synd av Guds natur.

I Jesus Fadern låter

se mänskans höghet åter

så mäktig och så ärlig,

så värdig, glad och härlig.

 

5. Vi är ju av din släkt,

låt detta som en dräkt

få kropp och ande värma

och själen till dig närma.

Låt oss, i nåden rika,

bli Sonen alltmer lika.

 

Mel. Sv. Ps. 104 Gläd dig, du Kristi brud

 

 

542

 

1. O under över alla

mirakel, som har skett.

Guds Ande vill oss kalla

att tillbe endast det

att han som är så stor

och universums Herre

som mänska bland oss bor.

 

2. För stort för mänskligt öga,

för ljust för tankens ljus

är undret från det höga:

Guds Ande fann ett hus

igenom jungfruns tro,

ett hem i mänskovärlden

där världens Gud kan bo.

 

3. Med oss Gud stämmer möte

när Faderns Son och Ord

i jungfrumoderns sköte

tog boning på hans jord.

Ja, Faderns goda plan

lät sig i natten födas

och blev ett mänskobarn.

 

4. Maria aldrig glömmer

den nattens herdebud.

Vi, hennes söner, gömmer

som hon vad Herren Gud

med hennes liv berett.

Vi tillber med Maria

den Son hon livet gett.

 

Mel. Sv.ps. 113 Det är en ros

 

 

543

 

1. Faderns och Marias Son,

du för oss är nådens tron!

Gud och mänska ligger där

och ett barn i krubban är.

Hjälte, stark i evighet,

fylld av kraft och väldighet,

prisad av din kristenhet!

 

2. Fastän fattig, rikt du ger

där en fattig själ du ser.

Fastän liten, stort du gör,

när du ondskans makt förstör.

Du är här. Bli uppenbar

inför alla och envar,

Gud och mänska, underbar!

      

3. Låt din nåd och trofasthet

ifrån nu i evighet

bli allt kärare för mig.

Låt mig aldrig lämna dig.

Skulle mörkret sänkas ner

på min väg, bli då än mer

den som ljus och ledning ger.

 

4. Såsom herdarna en gång

låt mig nu få ana sång

ifrån himlen om Guds frid

också över denna tid.

Sen till platsen led du mig

där min oro stillar sig

i tillbedjan inför dig.

 

Efter Johann Olearius Wunderbarer Gnadenthron (1665) EKG 31

 

 

544

 

1. Jesus Kristus vill bli känd,

trodd och älskad och bekänd.

Vad han med sitt liv har gjort

måste överallt bli sport.

 

2. Tystnad och försiktighet

gör att ingenstans man vet

att han är den Herren, som

kommit hit med liv och dom.

 

3. Men hans sanna vänner kan

inte tiga med vad han

gjort och gör i alla land

med sin kärleks starka hand.

 

4. Och där detta klart blir sagt

visar han sin Andes makt.

Liv förvandlas, föds på nytt

som när vårens dag har grytt.

 

5. Händer detta, räkna med

slut på enighet och fred.

Inget värre mörkret vet

än Guds kraft och verklighet.

 

6. Så blir Stefanus martyr.

Där man Kristi frälsning skyr

finns det falska vittnen än,

som kan kasta sten igen.

 

7. Men var än martyrens blod

spilldes, växer tro och mod.

Själv han äras av Guds Son

och hans änglar vid Guds tron.

 

Mel. Sv. Ps. 112 Världens Frälsare

 

 

545

 

1. Abels broder vandrar fram

avundsjuk och misstänksam,

kan ej tåla att hans bror

är Guds vän och honom tror.

 

2. Abel har av Eva lärt

att Guds löfte hålla kärt:

”Av er släkt skall komma en,

som för er blir Frälsaren.”

 

3. I sin tro på detta ord

bygger Abel altarbord,

offrar där av djurens fett.

Herren har behag till det.

 

4. Men när Kain på försök

offrar, blir det giftig rök.

Längs med marken kryper den

och når aldrig himmelen.

 

5. Det är mer än Kain kan

tåla, och nu tänker han:

”Han skall bort från denna jord

om det så blir brodermord.”

 

6. Detta händer omigen

där man tror på Frälsaren.

Ännu vankar missunnsam

här i världen  Kains stam.

 

7. Blir det än en ny martyr,

är hans död för Herren dyr.

Evig heder, skörd på jord

blir av smärta för Guds Ord.

 

Mel. Sv.ps. 444 Mycket folk

 

 

546

 

1. Välsignelsen är ord från Gud,

den är hans gåvors förebud.

Välsignelsen har större kraft

än ord från mänskor nånsin haft.

 

2. Välsignelsen bevarar allt

och återställer överallt.

Vad ondskan skadat blir igen

förnyat av välsignelsen.

 

3. Där vänder Gud sitt ansikte

mot oss och låter oss då se

i Sonen all den rika nåd

han har åt oss i sitt förråd.

 

4. Med själen får i tron vi se

Guds goda fadersansikte.

Med friden ifrån Sonens sår

hans blick välsignande oss når.

 

5. I Faderns namn välsignas vi

och Sonen fyller också i

av Andens kraft de goda ord

välsignelsen bär till vår jord.

 

6. Men störst av all välsignelse

är den att Herren själv vill ge

sitt namn till oss och lägga det

på oss i tid och evighet.

 

4 Mos. 6:22-27

Mel. Sv.ps. 73 Vi till ditt altarbord…

 

 

547

 

1. Detta är din kropp.

Där har vi vårt hopp

genom att vi där får dela

allt du gjort och gör, ja hela

dig och vad du vill

oss förvandla till.

 

2. Allt du är blir vårt.

Alla fel, allt svårt

med din kropp du övertäcker,

när dig själv åt oss du räcker

som en läkedom

emot skam och dom.

 

3. Med din bägare

skall du åt oss ge

allt vad du på korset vunnit

till dess mörkrets kraft försvunnit

genom offrets makt,

som för oss du bragt.

 

4. Du till oss går in

genom bröd och vin.

Hjälp oss leva till din ära,

låt oss dig till världen bära

som ett sakrament

in i tiden sänt.

 

Mel. Sv. Ps. 284 Ord av evighet

 

 

548

 

1.      Som ett skaparord det ljuder,

Kristi ord på heligt rum,

och hans lärjungar det bjuder

till hans bords mysterium.

    

2.  Och när Herrens bröd av prästen

bryts inför vår blick itu

ser vi i den tysta gesten

Kristi offer här och nu.

 

3. Han är mitt ibland oss åter,

nu fördold i vin och bröd,

och idag på nytt oss låter

dela frukten av sin död.

 

4. Med hans kropp vi hela livet,

som han levt på jorden, får.

Med hans blod det blir oss givet

att försoningen är vår.

 

5.      Låt oss då tillsammans lova

jubla, prisa Gud för det

att han här med denna gåva

öppnar nådens hemlighet.

 

Mel. Sv. Ps. 356 Nämn mig Jesus, han är livet

 

 

549

 

1. Kristus, du kan ännu handla

som på Kanas bröllopsdag

och en källas dryck förvandla

till ett vin av bästa slag.

 

2.      Av Maria skall vi lära,

hon behovet ser och vet,

hur man det till dig skall bära

och med framgång be om det.

 

3.      Hon oss lär vad vi skall göra:

Vad du säger skall bli gjort.

När vi lyssnar för att höra

sker det tecken, rikt och stort.

 

4.      Just som tecken du oss skänker

varje under vi får se,

och då vill du att vi tänker

på vad Gud i dig kan ge.

 

5.      Hjälp oss undrets dag att minnas

att om än det större var,

kan dock inget större finnas

än det kors du för oss bar.

 

Joh. 2:1-11

Mel. Sv.ps. 356 Nämn mig Jesus, han är livet

 

 

550

 

1.      Herre, vetekornets lag

kallar mig att bli vad jag

blir, när inget skymmer dig

i det liv jag ger åt dig.

 

2.      Vetekornet måste dö.

Det som var ett ensamt frö

måste döljas, myllas ner

för att växa till alltmer.

 

3.      Det skall mista sin gestalt

för att bli vad du befallt.

Det skall öppna sig, ge rum

för ditt livs mysterium.

 

4.      Det skall bli en grodd, ett strå,

sätta ax och växa så

att det liv ger mångfalt mer

än ett ensamt korn kan ge.

 

5.      Låt det liv du gett mig bli

likt det frö du lägger i

jorden, där det skall få gro.

Ge mig vetekornets tro.

 

Joh. 12:24

Mel. Sv. ps. 444 Mycket folk kring Jesus var

 

 

551

 

1.      Maktlös, övergiven var du,

Kristus, fästad spik för spik.

I en mörklagd värld du ännu

är dig som den dagen lik.

 

2.      I din kropp, din Kyrka är du

slagen och av hånet höljd.

För din kärleks skull du blir nu

än föraktad och förföljd.

 

 

3.      Hjälp mig, Herre, se att hela

livet, som du levt, är mitt,

att det är en nåd att dela

också korset, som var ditt.

 

4.      Då skall jag få kraft att vara

hos dig i din ensamhet

och förstå att det är bara

så vi når din härlighet.

 

Mel. Sv. ps. 356 Nämn mig Jesus, han är livet

 

 

552

 

1.  Guds rike måste lidas in,

det gäller mer än någonsin.

Det var med lidande och kors

Guds rike en gång vanns åt oss.

 

2.      Att dela Kristi nöd och skam

skall föda mer till världen fram

än tusen gärningar och ord

har åstadkommit för vår jord.

 

3.      Men vi behöver tålamod

och tro att det vi ej förstod

var senapskorn i Herrens hand

att jordas i förfruset land.

 

4.      Där skall det döljas och få gro

och sedan spira upp till tro.

Till kärlek skall det växa opp

och mogna i en frukt av hopp.

 

5.      Men mogen frukt blir bara när

i lidande den rotad är,

i smärtan där vi själv är med

och delar allt vad Kristus led.

 

Mel. Sv. ps. 458 Så är fullkomnat, Jesus kär

 

 

553

 

1.      Förundrade, med bävan

skall vid Guds tron vi se

hur all vår bön och strävan

fått större skördar ge,

än någonsin vi trodde,

när i hans tjänst vi gick,

fast Kristus bland oss bodde

och av hans kraft vi fick.

 

2.      Med gråt Guds Ord vi sådde

vid väg och stenig grund.

Så sällan vi förmådde

att se och tro den stund,

när Ordets säde rotats

i trogna själars jord

och syndens kräftsår botats

av Kristus vid hans bord.

 

3.      Men under all vår tröghet

att hoppas och att tro

fick ändå Andens höghet

med kraft ibland oss bo.

Vad vi i svaghet gjorde

gav Anden ljus och glans,

och älskad blev Guds Smorde.

Så blev all äran hans.

 

4.      Och fastän svagt och illa

så mycket här blev gjort,

skall trohet i det lilla

av Gud belönas stort.

All möda för Guds rike

en härlig lön skall se.

En glädje utan like

skall glädjens Herre ge.

 

Mel. Sv. ps. 57 Sin enda grund har kyrkan…

 

 

554

 

1.      Det var en gång en farisé.

Han kom till templet för att be

och i sin bön han sade:

”Tack Gud, för att jag bättre är

än syndaren vid dörren där.

Jag gett av vad jag hade

rikt till dig,

skötte mig,

följde lagen

hela dagen.

Inget fattas

för att lönas och uppskattas.”

 

2.  Men publikanen slog sitt bröst

och bad till Gud med bruten röst:

”Ack, Herre, dig förbarma!

Jag vet att svårt jag syndat har

och inget har till mitt försvar,

men se i nåd mig, arma.

Natt och dag

ropar jag.

      Nåd mig unna

till att kunna

nu mig resa

upp ur syndens skam och nesa.”

 

3.  Och Jesus sade: ”Denne gick

sen hem och mera nåd han fick

än den, som var ”rättfärdig”,

för rätt rättfärdig, det är den

som söker i förlåtelsen

att bli Guds vänskap värdig.

Den böjs ner,

som ej ser

sina brister,

mest han mister.

Men - till bönen

från den ångrande ges lönen.”

 

Luk. 18:9-14

Mel. Sv. ps.119 (Var hälsad…)

 

 

555

     

1.      Guds mysterium

har ett heligt rum

överallt, där allt han äger.

Mer än här och nu det väger.

Helighetens sfär

finns där Kristus är.

 

2.      Allt vi satte av

och till honom gav

som ett undantag från tiden

och en fristad mitt i striden

blev en helig ort

för vad Jesus gjort.

 

3.      Helig denna jord

blir, när Herrens ord

allt förnyar och förvandlar.

Genom Ordet Anden handlar,

väcker, reser opp

hela Kyrkans kropp.

 

4. Skapelsen skall bli

heligt ung och fri.

Fri från synd och skam och strävan

människan med lycklig bävan

i den nåd Gud gett

blir med honom ett.

 

5.      Kom, låt tiden bli

Guds och så förbli.

Stund och ställe låt oss viga

åt den Herre, som vill stiga

ner i plats och tid

med oändlig frid.

 

Mel. Sv. ps  284 Ord av evighet

 

 

556

 

1.      En apostolisk sändning

är Kyrkans arv och lott.

Den föds i Andens tändning

att bära ut allt gott,

som Kristus åt oss vunnit

med seger över död.

Hans kors har övervunnit.

Så blev han livets bröd.

 

2.      Det skall ej jämt bli värre,

Hans morgon skall snart gry.

Som härlighetens Herre

han kommer på en sky.

Vi skall hans dag bereda

och gå med budet ut

att de utvalda leda

på väg till tidens slut.

 

3.      Och om vi än får gråta

inför en mager skörd,

skall skördens Herre låta

var bön av oss bli hörd.

Hans ord och löfte manar

att tro vad vi ej ser.

Långt mera än vi anar

i stor fördoldhet sker.

 

4.      Kom, Ande, tänd oss åter

med apostolisk glöd!

Be Fadern att han låter

oss finna väg och stöd,

och när du för oss beder,

då beder Sonen med.

Tillsammans ni oss leder

att bära ut Guds fred.

 

Mel. Sv. ps. 57 Sin enda grund

 

 

557

 

1.      Utöver hela världen

bekänns du, Herre Gud,

och Kristi Kyrka är den,

som ropar ut ditt bud.

Med alla språk snart prisas

i jubel Faderns Son

och Anden ära visas

av folken långtifrån.

 

 

2.      Guds lov i tid som farit

är samma som det är,

förblir som det har varit

och samma frid beskär.

Från gryning och till gryning

på varje plats och stund,

från morgon och till skymning

vi står på samma grund.

 

3.  Vi möter Kristi bröder

och känner glatt igen

från öst och väst och söder

Guds tjänare och vän.

      Hans lärjungar i Norden

får stöd av skaran där

och delar med dem orden

att Jesus Herren är.

 

4.  Vi delar alla livet

i Kristi sakrament,

vad oss av Gud är givet

till uppdraget han sänt.

Vi delar alla smärtan

i en och samma kropp

och lyfter våra hjärtan

i samma glädje opp.

 

Mel. Sv.ps. 57 Sin enda grund

 

 

558

 

1.      Sin bröllopsnatt har bruden

som hjärtats hemlighet,

dit ingen är inbjuden.

Så är för oss med det,

som vi har fått erfara

i själens djupa grund,

där vi fick bara vara

med Gud en lycklig stund.

 

2.      Vad Gud oss där beredde

förblir vår hemlighet.

Det räcker att han ledde

oss i barmhärtighet.

När stunden var förliden,

ett svunnet ögonblick,

låg glansen över tiden

där i hans tjänst vi gick.

 

3.      Fast glansen sakta bleknar

och minnets klanger dör,

och kraften åter veknar,

när missmod hjärtat stör,

kan ingen smärta driva

det löfte från oss bort

att han skall själv förbliva

vår vän och Gud för gott.

 

4.      Tro inte det blir värre

men tro att Gud är god,

ha Jesus till din Herre,

förtrösta på hans blod.

Låt livet återspegla

den glädje han är värd.

I hjärtats djup försegla

den nåd du är beskärd.

 

Mel. Sv.ps. 57 Sin enda grund…

 

 

559

 

1. Jag delar inte allt med alla,

jag har mitt hjärtas hemlighet

med Jesus, som jag stolt vill kalla

min konung, präst och min profet.

Han vet mitt bästa, vill mig väl,

för honom öppnar jag min själ.

 

2.      Och namnet kristen vill jag bära

om än det ingen annan bär.

Blir jag än ensam bland de kära,

det namnet ändå kärast är.

Och nämns det namnet som en skam

med glädje håller jag det fram.

 

3. Med namnet jag en hemort äger

och har en Faders öppna famn.

Vad rör det mig vad andra säger,

och menar om mitt kristna namn?

Med världen går det som det vill,

men namnet håller jag mig till.

 

Mel. Sv.ps. 245 Jag nu den säkra grunden

 

 

560

 

1.      Nu är det tid att gå till källan,

nu är det dags att söka kraft

vid brunnen dit vi gick så sällan

fastän vi ofta längtan haft.

Den källan, det är Herrens ord

och mötet vid hans nattvardsbord.

 

2.      Hos Bibeln kan vi visshet vinna

att han är mer än ödets makt.

Där kan vi till vår glädje finna

ett hoppets ljus i vad han sagt.

Hans ord oss övertyga kan

att lösningen för oss är han.

 

3.      Nu är det inte tid för mätning

av framgång eller nederlag.

Nu är det tid för trons förtätning,

Nu är en kamp av annat slag:

att komma närmare ditin

där jag blir Guds och han blir min.

 

4.      Nu är det inte tid att fråga

med tvivel som ej vill ha svar.

Nu är det tid att tro och våga

och lita på vår käre Far,

att låta övervinna oss

av Kristi liv och Kristi kors.

 

5.      Nu är det tid att med varandra

så dela vad Gud gjort och gör

att vi kan leva för de andra,

som ännu famlar utanför.

Och med varandras tro som stöd

skall vi bli världens ljus och bröd.

 

Mel. Sv. ps. 245 Jag nu den säkra grunden