561

 

1. En större kärlek måste till,

en större kraft än vad jag vill

är enda vägen ut för mig,

när frestelserna reser sig.

 

2. Jag sade många gånger nej,

men de var starkare än mig.

De lockade och de bedrog

och mig i sina bojor slog.

 

3. Så gick det tills jag fann en dag

en större kraft, av annat slag,

en större kärlek fyllde mig,

när Jesus själv stod framför mig.

 

4. Det var så stort och ofattbart,

jag såg det då, jag ser det klart:

På korsets trä han övervann

de mörka krafter, som mig band.

 

5. Försiktigt går jag i hans spår

och mer och mer jag nu förstår

hur ofattbar den kärlek är,

som han till mig och alla bär.

 

6. Jag måste gå helt nära där

han går, jag vet hur svag jag är,

men där han är, det har han sagt,

är all hans kärlek och hans makt.

 

Mel. Sv. ps. 303  Det finns en väg till himmelen

 

 

562

 

1. Obeständighet!

Sorgligast är det,

när ett älskat liv förfaller

och för tidens lie faller.

Ingenting blir kvar

som det en gång var.

 

2. Livets pinsamhet

varje mänska vet:

Allting måste dö och falla.

Ingen undflyr, allt och alla

blir till stoft till slut,

bärs ur livet ut.

 

3. Endast En består.

Genom livet går

spåren av hans verk och vila,

och dit tanken ej kan ila

är han nu som förr

bortom tidens dörr.

 

4. När han träder in

och gör mig till sin

börjar evigheten strömma

genom mig, och jag kan glömma

åldrande förfall

för vad komma skall.

 

5. Guds beständighet

i trefaldighet -

före tiden, till dess ände -

och i tidens mitt han sände

Sonen, Faderns Ord

till förgänglig jord.

 

6. Livet skall bli nytt,

död i kraft förbytt

strålar då från mig och alla,

som hans Son till liv skall kalla.

Lyckligt är vi hans,

strålar av hans glans.

 

Mel. Sv. ps. 284 Ord av evighet

 

 

563

 

1. Kristi uppdrag är idag

samma, som det var den dag,

när han sände ut dem: ”Gå

och som sådd min glädje så!”

 

2. Det är i apostlars spår

Kristi Kyrka troget går,

när idag hon kallar till

det, som hennes Herre vill.

 

3. Alla skall få möjlighet

att få se och höra det

Jesus för oss gjort och sagt

och på våra hjärtan lagt.

 

4. Apostolisk sed och tro

är det enda som kan gro,

ge sin skörd och sen bestå.

Allting annat skall förgå.

 

5. Kristi löfte sammanhör

med att vi hans vilja gör.

Följer vi hans ord och sed

lovar han att vara med.

 

6. Och när Krisus själv är där

ingenting omöjligt är.

Nya möjligheter finns,

segrar för Guds rike vinns.

 

7. Herre, låt idag också

dina tjänare förstå

vad det är du kallar till

och i världen skapa vill.

 

Mel. Sv.ps. 6 Lova Gud i himmelshöjd

    

 

564

 

1. När man och kvinna har varann,

då finns en lycklig glans

 av Edens lustgård, där en man

 fann kvinnan, som blev hans.

 Det var Gud Faders plan och ord

 att dem tillsammans ge

 vid samma livets rika bord

 av sin välsignelse.

 

2. För mannen var det inte gott

att alltid ensam gå,

och därför har han kvinnan fått.

Till ett skall bli de två.

Ur deras kärlek, kropp vid kropp,

skall livet växa fram

och nya släktled skjuta opp

som skott ur savrik stam.

 

3. Nu vilar Guds välsignelse

på kvinna och på man,

när de vill åt varandra ge

allt vad de skänka kan.

Där kärleken är djup och sann,

där ger den upp sitt jag

för livet med och för varann

i sorg och glädjedag.

Mel. Sv. ps. 115 O Betlehem

 

 

565

 

1. Fader, låt nu Kristus bli

målad för oss alla i

den predikan vi skall få,

låt den till vårt hjärta gå.

 

2. Led vår själasörjare

att oss just de orden ge,

som vår själ behöver mest

och inför dig själv är bäst.

 

3. Låt de orden leda oss

fram till Jesu Kristi kors

och få oss att falla ned

för att ta emot din fred.

 

4. Ge oss Andens gåvor när

Ordet oss förkunnat är:

profetia, underverk

och med tungotal oss stärk.

 

5. Låt oss, Fader, denna dag

få din goda, klara lag

och låt evangelium

i vårt hjärta finna rum.

 

6. Då skall denna gudstjänstdag

bli din Kyrkas glädjedag,

dagen, när din himmel hör

änglaskarans jubelkör.

 

Gal. 3:1-6, Apg. 10:44

Mel. Sv. ps. 6 Lova Gud…

 

 

566

 

1. Herrens ord är alltid nytt

varje gudstjänstdag, som grytt,

innehåller alltid mer

än vi till en början ser.

 

2. Så är med berättelsen

om den rätta kärleken

till vår nästa och till Gud.

Det är lagens dubbla bud.

 

3. Två på vägen gick förbi

landsmannen, som fallit i

rövarhänder. Ingen vän

finner slagne mannen än.

 

4. Men då går en samarit

med sin arbetsåsna dit.

Han förbinder mannens kropp,

reser honom sedan opp.

 

5. Vård och husrum ordnar han

av det bästa slag han kan

finna och betalar sen

tills han kommer dit igen.

 

6. Vem är denne slagne man?

Det är jag, och den som kan

bota mig och föra hit

till Guds hus är samarit.

 

7. Samariten, som mig bar,

Jesus Kristus själv det var.

I hans kraft jag också kan

hjälpa ensam, slagen man.

 

Luk. 10:23-37

Mel. Sv.ps. 6 Lova Gud i himmelshöjd

 

   

567

 

1. De allra svagaste är de,

som Jesus nära sig får se.

Kring honom samlas blind och lam

och gamla skyndar ivrigt fram.

 

2. Där kommer de minst väntade

för att sin kärlek honom ge,

och de som ingen tänkte på

är bland hans trognaste också.

 

3. De ensamma och udda ser

i den gemenskap han dem ger

en läkedom för inre sår,

en bot, som djupt i själen går.

 

4.Och han? Han väntade på dem

och öppnade för dem sitt hem.

Han tog emot med varma ord

och gav dem platser vid sitt bord.

 

5. Där dukas fram det bästa han          

bland Kyrkans skatter finna kan

av skönhet, godhet och musik,

av allt som gör en fattig rik.

 

6. Men bäst av allt: hans goda Ord

förvandlar oss, ger kraft och mod.

Sig själv han ger vid altaret

med smak av himlens salighet.

 

Mel. Sv.ps. 73 Vi till ditt altarbord…

 

 

568

 

1. Du är oumbärlig,

Jesus, god och härlig.

Mer än jag förstår

jag med dig förmår.

 

2. Du är oumbärlig,

fast jag är besvärlig

för dig blir du kvar,

den du alltid var.

 

3. Du är oumbärlig.

Gör mig fast och ärlig,

trogen i ditt hus,

hjälp mig sprida ljus.

 

4. Du är oumbärlig.

Låt mig vara när dig,

endast i ditt spår

vi till Fadern når.

 

Sv. ps. 246 Här en källa…

 

 

569

 

1. Var är nu din bror,

syster eller bror,

dem du gärna skulle hjälpa

inte svika eller stjälpa.

Var är nu din far?

Ansvaret står kvar.

 

2. All Guds mänsklighet,

främst din nästa, det

är den uppgift Gud dig givit

och i Bibeln har beskrivit.

Det är detta, som

Gud dig frågar om.

 

3. Blir hans fråga svår

och till hjärtat går,

då är rätta tiden inne

att anropa Faderns minne,

av hur han för oss

gav sin Son vårt kors.

 

4. Där på korset han,

Jesus, för oss vann

bot för allt vad vi har felat,

kraft att göra vad vi velat,                   

vann oss Andens nåd,

tid och plats och råd.

 

Mel. Sv. ps. 284 Ord av evighet

 

 

570

 

1. Herre, det är du som renar

oss, ditt folk, och oss förenar

till ett enda med ditt Ord.

Ge oss kärlek till varandra

som ett tecken och förvandla

folken till din Kyrkas hjord.

 

2. Allt det falska och det svaga

ber vi dig att från oss taga

bort, var än du finner det,

så att ingen av det lider

och att ingen smitta sprider

sig ifrån vår trolöshet.

 

3. Andra har fått sitt att bära.

Också de, som står oss nära

har fått sitt att kämpa med.

Ändå blir de för oss kära,

när du hjälper oss att bära

dem in i ditt hjärtas fred.

 

4. Inte döma, men att gråta

över andras synd, förlåta

är det väg du oss har gett.

På den vägen det försvinner,

som nu splittrar och vi finner

hur i dig vi skall bli ett.

 

Mel. Sv. ps. 380 Fader, du som livet….

 

 

571

 

1. I en och samma Kyrka

har vi en enda tro.

I den finns livets styrka,

i den finns själens ro.

Vi tror på Gud Treenig

och tillber Faderns Son,

vi lovar Faderns Ande

för allt han frälst oss från.

 

2. För dopets vatten prisar

vi Guds Treenighet

för allt han där oss visar

av sin barmhärtighet.

I dopets vatten fick vi

ett liv med samme Far.

Vi döpts i samma vatten

och är vid dopet kvar.

 

3. Oss  tron och dopet skänkte

ett liv med samme Far,

och samme Ande sänkte

sig ner till en och var.

Nu samme Gud oss kallar

till ett och samma hopp,

och Andens eld gör alla

till samma Kristi kropp.

 

Ef. 4:1-6

Mel. Sv.ps. Sin enda grund

 

 

572

 

1. Guds tjänare på Sions mur

skall rädda Kristi Kyrka ur

allt missmod och all fara,

men inte genom flertalsmakt,

nej, bara genom bönens vakt

skall de Guds stad bevara.

Gud dem satt

här för att

trogna vara,

i hans skara;

för Guds Kyrka

skall de be om Andens styrka.

 

2. Med böner utan rast och ro

skall de sin nöd åt Gud förtro

och ingen vila unna

den Herre, som oss lovat har

att bli i världen vårt försvar.

Hur skall vi annars kunna

här bestå

när man så

oss anklagar

och så lagar

att Guds vänner

ingen frid i världen känner?

 

3. Ja, unna honom ingen ro,

ni bedjare, men bed i tro

att Herrens löfte gäller.

Håll ut tills bönesvar ni får

och löftet i fullbordan går.

Han allt tillrätta ställer,

stort och smått,

allt blir gott.

Vem kan räcka

att upptäcka

all hans gåva

och hans under rättvist lova?

 

4. När Herren oss upprättat har

är inget av vår svaghet kvar,

och folken skall besjunga

hans nåd och närhet i vår stad,

där gudstjänsten är fri och glad

och alla röster unga.

Ingen mer

sorger ser,

fröjd och fester,

glada gäster

runt kring borden

samlas då från hela jorden.

 

5. Där skyndar änglaskaran fram

och mitt ibland dem går Guds lamm

att tjäna dem vid borden.

Då brister jubelsorlet ut

men tystnar hastigt och tar slut

när de får höra orden:

”Vänner, ni

stod mig bi

djupt i dalen,

nu i salen

vill jag löna

och med segerkrans er kröna.”

 

Jes. 62:6-7

Mel. Sv.ps. 498 Ett Jesus än…

 

 

573

 

1. Du, Herre Jesus, blir föraktad

i tomma kyrkors ödslighet,

din varma kärlek ringa aktad,

också av dem som bättre vet,

och de, som skulle lovat dig,

i otrons sömn försover sig.

 

2. Där genom sekler klockor ljudit

är denna dag så tomt och tyst.

Vid altaret, dit du har bjudit,

är tomt och ödsligt, sammanlyst.

Din smärta, Herre, ont oss gör,

och skulden bär vi ansvar för.

 

3. Du sörjer över dem som vandrar

långt bort från din välsignelse

i främlingsskap för Gud och handlar

som om det fanns förlåtelse

för det, som aldrig ångrat blev

och aldrig till ditt kors dem drev.

 

4. Ty den som inte du får frälsa

förlorar, fast han inte vet,

sin kallelse, sitt liv och hälsa,

sin framtid och sin evighet.

Ett sorgligt val, en tragedi

för den, som kunnat salig bli.

 

5. Så driv oss, Herre, nu att söka

ditt ord, din närhet och din nåd.

Låt Andens glöd vår iver öka

och fylla på vår tros förråd.

Förvandla oss, gör oss till ljus

för tysta, tomma kyrkohus.

 

Sv.ps. 575  Min själ, låt Gud i allt få råda

 

 

574

 

1. Antingen framåt eller tillbaka,

antingen växa eller försaka

livets och mognadens möjlighet.

Vara en kristen och bli det alltmera

eller bli efter, förlora alltflera

utav Guds löften om salighet.

 

2. Antingen växer vår tro och vi finner

mera av Kristus, annars försvinner

undan för undan vad en gång vi lärt.

Antingen blir vi mer ivriga, varma

eller förslöade, tomma och arma,

glömska för allt, som en gång var oss kärt.

 

3. Herre, kom åter, grip tag i oss, skaka,

låt inte tron, som du gav, gå tillbaka.

Livet och himmelen står ju på spel.

Under oss gapar nu olyckans dalar,

över oss väntar oss himmelens salar,

led oss du fram, låt i dem oss få del.

 

Mel. Sv.ps. 

 

 

575

 

1. Till ett vittnesbörd

att Gud ej blev hörd

blir en övergiven kyrka,

vittnar om att Andens styrka

vi ifrån oss drev.

Utan tro vi blev.

 

2. Kyrkan kan bli stum.

Evangelium,

som här varje söndag ljuder,

och till nattvardsbordet bjuder

hörs då inte mer.

Herre, du det ser.

 

3. Väck vår bygd ur död,

bränn med Andens glöd!

Tvinga genom samvetsnöden

många fram till nådens flöden,

och sänd herdar med

ord om  Kristi fred.

 

4. Skaka om och ge

oss en väckelse!

Gör att Jesus oumbärlig

blir för oss, så hög och härlig

att du blir vår allt

i din Sons gestalt.

 

Mel. Sv.ps. 284 Ord av evighet

 

 

576

 

1. Vem tar emot välsignelsen

om inte jag är här?

Vem löses av förlåtelsen

om inte själv jag är

den syndare, som ber i tro

att Gud skall låta allt bero

på Jesus och hans kors.

 

 

2. Vem skulle Herren ta emot

vid dukat nattvardsbord,

om inte jag här sökte bot

och trodde Kristi ord?

Han sagt till sina tjänare

att ofta åt hans vänner ge

med bröd och vin hans liv.

 

3. Vem skulle gå med Herrens frid,

om inte jag den bar

in i en tom och splittrad tid,

som egen frid ej har.

Jag fått hans uppdrag, det är stort,

att bära med mig vad han gjort

till evigt liv med Gud.

 

Mel. Sv. ps. 376 Från tidevarv

 

 

577

 

1. Sök Guds rike framför allt!

Så har Jesus själv befallt,

sök vår Guds rättfärdighet

ivrigt, med ihärdighet.

 

2. Leta tätt i helgons spår,

dit förnuftet inte når.

Där han uppenbarat sig

väntar han idag på dig.

 

3. Sök, för han har lovat dig:

”Den som söker, finner mig.”

Sök, där man hans löften tror.

Det är där idag han bor.

 

4. Sök, där dopets vattens finns

och man vid hans nattvard minns

Kristi liv och Kristi kors

och hans offerdöd för oss.

 

5. Sök, där bot för själens sår

till de små och slagna når.

Sök, där liv förvandlas till

vad vår Gud och Fader vill.

 

6. Sök och finn och sök igen,.

Gud har mycket mera än.

Sök och låt dig finnas av

honom som sig själv dig gav.

     

Matt. 6: 31-34

Mel. Sv. ps. 40 Kristus vandrar.

 

 

578

 

1. Herren är nära, då oss lyckan väcker,

allting är framgång, tid och krafter räcker.

Mer av Guds möjligheter vi upptäcker:

Herren är nära!

 

2. Herren är nära, mitt i Kyrkans strider,

segrar fördolt i nederlagens tider,

kommer med läkedom där slagna lider:

Herren är nära!

 

3. Herren är nära! Så skall ropet skalla,

när han till sist skall mänskligheten kalla.

Inför hans tronstol knäböjer vi alla:

Herren är nära!

 

Efter Bertil Gärtner

Fil. 4:5

Mel. Sv. ps. 93  Jesus, Guds son, träd in…

 

 

579

 

1. En stad på berget kan inte döljas,

det står för alla så uppenbart,

och skulle staden av dimmor höljas,

så kommer dagen, när ljust och klart

den syns på berget och alla vet

att bergets stad är en verklighet.

 

2. Så är det också med kristenlivet

och med Guds Kyrka i tid och rum.

Är än det inte åt alla givet

att ana Kyrkans mysterium,

så kommer tiden då dagen gryr

och dimmorna för Guds Ande flyr.

 

3. Då skall bli tydligt, att det som doldes

av nattens dimmor på bergets topp

och stadens folk, som likt slaktdjur såldes,

är mänsklighetens och kosmos hopp.

Då strålar staden i himmelsk glans

och folken varsnar, att den är Hans.

 

4. Då vissnar ner alla otrons drömmar

om paradiset förutan Gud.

Ur folk och stater miljoner strömmar,

som länge väntat på Kristi bud,

befriade från sin bördas ok

och återfunna i Livets bok.

 

5. Men ge oss Herre, ditt mod att vara

och verka det som Gud sände till.

Med änglars vapen din stad försvara,

när tid och otro förnedra vill.

Med dig vid sidan vi håller ut

och segerlönen blir vår till slut.

 

Matt. 5: 14

Mel. Sv.ps. 283

 

 

580

 

1. Kyrkan skall bestå.

Staten skall förgå.

Makt, partier måste falla,

i förgängligheten alla

ledare glöms bort.

Deras tid är kort.

 

2. Döden knackar på

tidsandan också:

”Lämna scenen, tiden slutar!”

Kristi Kyrka tryggt sig lutar

vid sin Herres makt

och hans änglars vakt

 

3. Kyrkans tid är lång.

Hennes bön och sång

genom år och sekler ljuder

och till evigheten bjuder.

Ett millenium

är för litet rum.

 

4. Tidens krafter vill

henne ändra till

sina drömmars tjänarinna,

och till flertalets slavinna.

Men emot dem står

Han, som mer förmår.

 

5. Herrars Herre, han

ensam leda kan

allt och alla med sin vilja.

Ingenting får Kyrkan skilja

här i tiden från

segern med Guds Son.

 

Mel. Sv.ps. 284 Ord av evighet