Det är en strålande vårvinterkväll med sol över gnistrande snö. De som är samlade kring bordet därinne är allvarliga. Far har gått ur tiden. Det var väntat, men det är ändå svårt att ta till sig. Framför sig har de hans konfirmationsbibel. Prästen öppnar den och läser minnesordet: ”Söken Herren, medan han låter sig finnas, åkallen honom medan han är nära.”(Jes. 55:6) Prästen säger:
-De orden vill jag gärna ha med vid begravningsgudstjänsten. Det är ett sådant tillfälle, när Herren är nära och låter sig finnas. Vet ni om det var någon psalm som far tyckte om? Den kunde vi sjunga.
Änkan säger:
– Det kanske skulle vara Blott en dag. Det är så vi har det nu.
Prästen slår upp den i psalmboken:
– Vi kan sjunga den redan nu.
Den passar: ”Vilken tröst, vad än som kommer på/ allt ju vilar i min Faders händer,/ skulle jag som barn väl ängslas då…” (Sv.ps. 249:1) De minns hur far alltid tog ansvar, alltid brydde sig om, alltid ställde upp. Det blir nytt ljus över orden: ”…han som bär för mig en faders hjärta…”(v.1) Men här är det något mer än när far levde. Han var ofta borta på arbete, ibland veckovis. Men om Gud Fader står det: ”Själv han är mig alla dagar nära, / för var särskild tid med särskild nåd…”(v. 2) Han är mera närvarande än en lyssnande medmänniska eller terapeut, han griper in, han lyfter, han förvandlar: ”Varje dags bekymmer vill han bära / han som heter både kraft och råd.” Det är därför man kan lämna morgondagens bekymmer åt morgondagen och lita på att man får den kraft man behöver: ”Morgondagens omsorg får jag spara… som din dag, så skall din kraft ock vara.”(v.2) Då kan man koncentrera sig på det som skall göras just idag utan att oron för allt det andra får bli en energitjuv.
Det är inte alldeles lätt att leva så. Därför börjar tredje versen: ”Hjälp mig då att vila tryggt och stilla / blott vid dina löften, Herre kär…” Fars Bibel, som ligger framför dem på bordet, är Guds löftesbok. Det gäller bara att hitta rätt i den. Därför säger prästen:
– Jag är ganska säker på att far fick lära sig en särskild psalm, när han konfirmerades. Den börjar med orden ”Se, Jesus är ett tröstrikt namn / och i all nöd vår säkra hamn…”(Sv.ps. 42) Man skall börja med Jesus, när man hör och läser Bibeln. Då kommer man rätt. Vi sjunger den också. Då kan det bli för oss som Lina Sandell skrev: ”Hjälp mig, Herre, att vadhelst mig händer /taga ur din goda fadershand / blott en dag ett ögonblick i sänder / tills jag når det goda land.”