Det tilltagande våldet i Malmö gäller inte bara s.k. utsatta områden. Nyligen sprängdes en bomb vid Drottningtorget, där lägenheter kostar åtskilliga miljoner. Var och varannan dag sker skottlossning och mord. Detta tillstånd var okänt för trettio år sedan. Sådant kunde hända i Rio de Janeiro, men inte här, trodde man.

  Justitieminister Morgan Johansson har det yttersta ansvaret för rättsordningen i landet. Av alla uppgifter, som en regering har, är rätten den helt avgörande och mest centrala. En regerings viktigaste uppgift är att skydda rätten från angrepp utifrån och inifrån. Hur det är med skyddet från angrepp utifrån kan vi bara ana, men vi vet att de regeringar, som haft makten de senaste decennierna har minskat försvaret till en tiondedel. Hur det är med det interna skyddet av rätten vet vi bättre. Situationen har stadigt försämrats under den nuvarande regeringens fem år vid makten. Ändå vet Morgan Johansson inte om något som han kunde ångra. Det finns ingen lämplig åtgärd, som han underlåtit. Det finns ingen felaktig åtgärd som han vidtagit. Detta framgick klart, när han intervjuades i Sveriges Radio 12 november. Möjligen kan man dra slutsatsen att vi här står inför problem av sådan dimension att ingen regering kan lösa dem. En regering har ju bara två redskap: pengar och regelverk. Då skulle en rimlig ståndpunkt vara att en regering sökte bistånd från andra krafter. Så långt tänkte inte Morgan Johansson. Han har inget att ångra, inget att förebrå sig. Då blir det inte heller någon nystart, inga nya tankar, inga nya lösningar.

    Givetvis är detta en omänsklig attityd. Men vad är det som gör att en eljest hygglig person antar en omänsklig attityd? Det finns en reflektion av Alexander Solsjenitsyn, som kan belysa detta. Han påpekar att partier är omänskliga institutioner, därför att partier aldrig kan ångra sig. Den, som menar att Solsjenityn har fel, måste givetvis komma med bevis på motsatsen. Men om han har rätt innebär det att också politiker blir sådana att de aldrig kan ångra sig. Morgan Johansson kan vara ett exempel. Men varför kan de aldrig ångra sig? Därför att hela deras liv är präglat av antagonism, nämligen i förhållandet till andra partier. Varje medgivande om ett fel är en blotta som det andra partiet omedelbart kan utnyttja till ett angrepp. Något så mänskligt sunt som att ångra sig, blir därmed en farlig svaghet. I politiken finns ingen förlåtelse men dess mera undanflykter..

   Morgan Johansson hade en hel del intressant information att ge sina lyssnare. Bland annat att det finns 300 tungt kriminellt verksamma personer i Malmö. De bör enligt hans uppfattning hållas inlåsta.  Detta är gängledarna, och gänget i övrigt består ofta av tonåringar. Om vi antar att varje ledare har tio gängmedlemmar, finns det därmed 3 000 kriminella i Malmö, som sysslar med narkotikahandel. Om var och en av dem säljer narkotika till tio drogberoende finns det 30 000 narkomaner i Malmö – 10 % av befolkningen. Då är det narkotikan, som är det verkliga problemet.  Till detta kommer att 10 % av befolkningen är alkoholberoende. Om var och en av missbrukarna har ett nära nätverk på fyra personer betyder det att 80 % av befolkningen påverkas av missbruk. Kanske är det att gå ett steg för långt. Så mycket kan vi dock säga att en majoritet påverkas av eget eller andras missbruk. I sjukvården märks följderna tydligt.

    Men är det möjligt att 10 % av befolkningen kan vara narkotikaberoende, när vi har världens bästa jämställdhet och en skola med världens bästa värdegrund, med lärare utbildade enligt riktlinjer från världens bästa professorer i utbildningsvetenskap? Till antalet är de 195. Och alla är de, enligt egen uppfattning, vetenskapsmän. Om de inte vore världens bästa skulle de behöva hämta kunskap från pedagoger i Syd-Korea, Japan, Indien och England. Men hur kan det ändå misslyckas så?

    Bomberna och morden i Malmö ställer viktiga frågor till hela samhällsbygget. Kanske är det fel i grunden. Kanske är det materialistiska bygget fel? Kanske håller inte den grund som utgörs av föreställningen om människans godhet? Nu börjar sprickorna i väggarna att visa sig. Varje bomb, varje mord är en ny spricka. Då är det dags att ställa de verkligt stora frågorna.