Nu skall jag berätta för Er om en spännande person. Hans namn är Erik Petrén. Han är psykolog och var länge lektor vid lärarhögskolan i Gävle. Många av våra läsare har haft lärare, som utbildats av honom. Om de kommer ihåg vad han lärt dem, så märks det på att de kan tänka själva och att de kan tänka ovanliga tankar.
Av Erik Petrén har jag lärt mig många viktiga saker, bl.a. att man inte löser andliga problem genom praktiska åtgärder. Han har skrivit många böcker med spännande titlar, t.ex. Att förstå människor och En psykolog läser Bibeln. Nu vill jag berätta om en särskilt tänkvärd insikt, som jag fått genom Erik Petrén. I en av sina böcker skriver han att det är svårare att förlåta en människa hennes framgångar än att förlåta hennes misstag. När det går bra för annan människa, vaknar nämligen tanken: ”Varför går det bra för henne men inte för mig?” Ur den där tanken föds en motvilja, som med ett fint ord kallas ressentiment och på ren svenska avundsjuka. Det är en sjukdom, som Landstinget inte har någon behandling för. Oftast är den kronisk.
Det allra svåraste att förlåta är om någon har en bättre kontakt med Gud än man själv har. Det första mordet i världshistorien har denna bakgrunden. De två bröderna Kain och Abel offrade båda till Gud. Kains inställning till Gud var sådan, att hans offer inte blev mottaget. Abels offer var riktigare, för han hade en bättre kontakt med Gud. Det kunde Kain inte tåla. Gud varnade honom: ”Varför är du vred, och varför är din blick så mörk?”(1 Mos. 4:6) Men Kain lät sig inte varnas. Han gick och ruvade på sin motvilja mot att brodern hade bättre kontakt med Gud. Abel måste bort. Slutet blev att han dödade honom.
Det var likadant med Jesus. Det var alldeles uppenbart att han hade bättre kontakt med Gud än prästerna i templet hade. Till och med en hedning som Pontius Pilatus insåg att anklagelserna mot Jesus byggde på avundsjuka (Matt. 27:18).
Hur gör man, om människor inte kan förlåta ens framgångar? Erik Petrén säger att det inte hjälper att försöka närma sig. Följden blir bara ökad aggressivitet. Man kan inte övervinna ressentiment varken med vänlighet eller klander. Det ligger djupare än så, ofta så djupt att den andre inte ens är medveten om vad det handlar om. Men den ständiga irritationen och viljan att finna fel talar sitt tydliga språk.
Skall man då bara ge upp och säga sig att denna relation aldrig kan bli bra? Det finns ett bättre sätt. Det är att be, vänta, hoppas och vara uppmärksam på positiva tecken. Också här gäller Jesu ord: ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud. För Gud är allting möjligt.”(Mark. 10:27)