I Westminster i London ser husen ut ungefär som i Upstairs and downstairs – vackra vita trevåningshus med kolonnader och höga fönster. I vart och ett av husen har det bott välbeställda familjer med mycket tjänstefolk. Nu finns det inte några sådana familjer längre, inte i Westminster. De rymliga husen är uppdelade i små lägenheter. I närbutiken säljs nu Irish Times. När området byggdes, fick det också en kyrka, S:t Gabriel. Dit gick jag till en tidig morgonmässa en söndagsmorgon. Två mycket gamla damer kom vacklande och stödjande varandra till kyrkan. Det var ett starkt vittnesbörd. De måste ha varit uppe redan klockan 6 för att göra sig i ordning. Varje steg de tog var en risk. Men de kom. Vi var kanske tio deltagare: de två damerna, ett västindiskt par, min dotterson och jag och så några till. I sitt skriftetal förklarade prästen att hela den Heliga Treenigheten är aktiv i vår frälsning: Fadern drar oss till Sonen, Sonen ger sitt liv för oss, och Anden ger oss tron på honom.

   På bokbordet låg tidningen Together. När jag ser på rubrikerna förstår jag att den är ett organ för Forward in Faith – en rörelse inom  den anglikanska kyrkan, som värnar om klassisk kristendom. På första sidan berättar Luke Miller, ärkediakon för London, något som inte så lätt släpper taget. Det finns mycket kristet diakonalt arbete i London, bland annat härbärgen för hemlösa. En medlem i en pingstförsamling kom till Luke Miller och frågade, om det inte fanns några i hans församling som kunde hjälpa till i ett sådant härbärge. Luke Miller var tveksam. De hade redan själva så många aktiviteter. Alla volontärer var överlastade med uppgifter. De orkade inte ta mer ansvar. Pingstvännen sade: ”Låt mig få komma och berätta i en gudstjänst.” Det fick han, och – hör och häpna – fyrtio personer ställde upp. Det kom äkta makar till kvinnor, som redan var volontärer, det kom sådana, som blivit alltmer sällan sedda i gudstjänsten. Det kom nya initiativ, det kom ny glädje. Luke Miller vet inte om några hemlösa blev omvända, men hans församling blev omvänd. Det är ju så: Livet får sitt värde i den mån det är ett liv för andra.

   När han nu tänker på det, kommer ett ord om Jesus för honom: ”Jesus lade av sig manteln och tog en linneduk …” (Johannesevangeliet 13:4). Och så tvättade han lärjungarnas fötter. Luke Miller skriver: ”Take the towel – ta linneduken!” Luke Miller tänker på hur de första generationernas högkyrkliga präster ofta sökte sig till fattiga församlingar i slummen. Väckelsen i Londons East End började när en av dem, Father Charles Lowder, bar en kolerasjukt barn till sjukhuset. Det var också att ”ta linneduken”.