Knappast har någon skrivit bättre svenska än Esaias Tegnér, och den årliga utdelningen av Tegnérpriset är en viktig händelse i svenskt kulturliv. Den som mottager priset håller också en Tegnérföreläsning. 2021 års mottagare av priset, professor Louise Vinge, valde som sitt ämne Tegnérs största verk, Frithiofs saga. Hennes föreläsning finns nu utgiven som en skrift med titeln Min ära är kränkt.
Vad är bakgrunden till denna titel? Ordet kränkt har ju fått en vidsträckt användning i dagens svenska. Man kan som boxningsentusiast känna sig kränkt av att andra människor tycker att boxning är en brutal sport. Metoo satte ljuset på kränkande behandling av kvinnor, men ledde även till att många män kränktes genom att de beskrevs på ett kränkande sätt. Louise Vinge pekar på en av tragedierna i detta drama, teatermannen Benny Fredrikssons självmord. Det som drabbade Benny Fredriksson var bland annat en hätsk kampanj från tidningen Aftonbladet. Journalistiskt ansvarig var kulturchefen Åsa Linderborg. Kampanjen mot Benny Fredriksson innebar att han förlorade det som är ett centralt tema i Frithiofs saga, nämligen just det som Tegnér kallar äran. Tegnérs verk är i högsta grad aktuellt.
Louise Vinge påpekar att Frithiofs saga har alla de ingredienser som skulle kunna göra berättelsen till en storfilm. Här finns kärlek mellan unga, vackra människor, svek och magi, strid och äventyr, misstag och försoning – och: ett lyckligt slut.
Just försoningen är höjdpunkten i dramat. Tegnér låter en präst vid den hedniske Balders tempel förkunna en försoning som, enligt hans egna ord, är ett eko av vad nordmän kunde hört från det då kristna Europa. Faktiskt är denna försoningsförkunnelse mycket lik det budskap som Tegnér gestaltar i den senare dikten Nattvardsbarnen.
Louise Vinge kommer också med en sensation. Det finns nämligen ett manuskript av Selma Lagerlöf, som ligger till grund för en opera om Frithiofs saga. Inspirationen kom från Elfrida Andrée (1841–1929), domkyrkoorganist i Göteborg och en av den tidens främsta svenska tonsättare. Hon hade idén till operan och bad Selma Lagerlöf att skriva librettot. Det blev ett nära samarbete. Uppgiften satte Selma Lagerlöfs fantasi i rörelse, bland annat förde hon in ännu en huvudperson, som alltså saknas i Tegnérs verk. Operan blev ett väldigt verk med musik inspirerad av Wagner, som ju också hade en hög uppskattning av nordisk vikingatid. Just verkets väldiga dimensioner bidrog dock till att det aldrig blivit uppfört.
Louise Vinge påpekar att det också finns en glidning hos begreppet ära om man jämför Tegnérs och Selma Lagerlöfs texter. Hos Tegnér är äran inte bara anseendet utan också förpliktelsen mot det egna samvetet, men hos Selma Lagerlöf överväger anseendet. För Tegnérs Frithiof är det avgörande att han handlar efter vad han själv ser som rätt, hos Selma Lagerlöf överväger det som andra anser om Frithiof.
Visst är det spännande att Sveriges två främsta diktare på detta sätt har samarbetet rakt över en tidsrymd på ett sekel! Men Louise Vinge har lyckats med att också visa hur det som en gång gjorde stora diktning relevant än idag säger något viktigt om vårt samhälle. Elfrida Andrée och Selma Lagerlöf skapade ett väldigt verk av den svenska diktningens största text någonsin.
En enda gång har den satts upp, nämligen på Göteborgsoperan. Men med sin Tegnér-föreläsning har Louise Vinge oavsiktligt sänt ett budskap också till nationalscenen, Kungliga Operan i Stockholm. Det är där detta verk hör hemma.
Christian Braw