Ord på vägen, Året Runt 2005
Det var alldeles oväntat att just han skulle bli en som förmedlade en djup kristen tro till andra. Han far var ateist, hans mor var agnostiker, det vill säga hon menade att man inget kunde veta om Gud. Hon lät emellertid döpa honom, mot hans fars vilja. Båda föräldrarna var noga med att man skulle ta ansvar för andra och för samhället, att man skulle vara osjälvisk, ärlig och uppriktig. Deras son tog det till sig. Fadern var läkare, och sonen började studera medicin i Uppsala. Där stötte han på något oväntat. Det fanns många, som var ateister, precis som hans far, men de menade inte alls att man skulle vara ansvarstagande, ärlig och osjälvisk. Det sade tvärtom att man skulle satsa på sig själv och inte ta ansvar för andra. Han försökte övertyga dem om att det var fel, men deras argument vara starkare än hans. Han var tvungen att inse att det var som Dostojevskij säger: ”Om Gud inte finns, är allt tillåtet.” Det, som han satte sådant värde på hos sina föräldrar – deras ansvarskänsla och ärlighet – höll alltså inte, om man skulle vara en konsekvent ateist. Han kom ihåg att hans far ibland hade varit uppgiven och sagt: ”Vad är det för mening med att göra människors kroppar friska, om de sedan inte kan använda dem?”
Till saken kom att han gick med i en politisk förening, där det fanns kristna kamrater. Tidigare hade han trott att kristna var sämre en andra, eftersom de så lätt kunde få förlåtelse, men nu upptäckte han att de var pålitliga och intelligenta, mycket mer pålitliga än de andra kamraterna, de som bara satsade på sig själva. Han började undra hur detta kunde komma sig. Då såg han att det skulle vara tre föreläsningar om Jesus på universitetet. Han gick dit och lyssnade. Han har själv berättat vad som hände:
– Jag minns det som om det vore igår hur jag satt uppkrupen i ett fönster på 10:an – universitetets största lärosal och lyssnade på föreläsning nummer två. Under det föredragets gång kom jag till insikt om Guds existens. Jag fick fullständigt intuitivt klart för mig att det var den kristna livsuppfattningen, som stämde med verkligheten och att Gud låg bakom allt jag upplevt som i djupaste mening sant och som det värdefullaste jag hade med mig från mitt hem.
Studenten, som satt i fönstersmygen, hette Bo Giertz. I år är det 100 år sedan han föddes. Han blev präst och biskop, en stor kristen författare, vars böcker spritts över stor delar av världen. Berättelsen om hans liv samlade journalisten Algot Mattsson i boken Bo Giertz – ateisten som blev biskop. Bo Giertz var en alldeles oväntad person i kristenheten – utan kristen bakgrund, övertygad ateist. Det som hände vid föreläsningen i 10:an var bara början. Det behövs ofta en lång, stegvis utveckling innan man når fram till en mogen kristen tro. Bo Giertz fick uppleva också det.
Men det började med upplevelsen i 10:an. Många av Bibelns människor har upplevt detsamma. S:t Paulus uttryckte det så: ”Honom som gav mig kraft, Kristus Jesus vår Herre, tackar jag för att han ansåg mig värd att betros med denna tjänst, mig som förut var en hädare …” (1 Tim.1:12).
Christian Braw