Ord på vägen, Året Runt 2006

Finlandsbåten har lagt till i Stockholm. Väldiga trossar har dragits från skeppet till pollare på kajen. Nu ligger hon fast och säkert där. Inga vindar och inga  strömmar kommer att rubba henne, så länge hon är i hamn. Detta är en bild av ett gott förhållande till Gud genom Kristus. Det är så Bo Giertz översätter några ord av S:t Paulus: ”Så som ni nu har tagit emot Kristus Jesus som er Herre, så förbli i honom, rotade i honom och uppbyggda i honom, fast förankrade i tron …” (Kol. 2: 6-7). Aposteln använder två andra bilder för att beskriva samma sak som han vill ha sagt med bilden av det förankrade skeppet. Den första bilden är av trädet, rotat i jorden. Man kan tänka på en fura, vars rot går rakt ner i jorden. Ur jorden suger den kraft, som får den att växa. Det är en relation till Jesus som är ännu starkare än den, som beskrivs med bilden av det förankrade skeppet. Den andra bilden är av huset, som vilar på sin grund, ”uppbyggda i honom”. Hela livet, med all sin tyngd, kan vila på Kristus. Han finns där, fast som en väl gjuten grund. Han bär allt. Sedan han en gång uppstått, dör han nämligen aldrig mer. Han lever idag.

    Ordet som översatts med ”väl förankrad” kan också betyda ”göra fast”. En annan betydelse är ”bekräfta”. Bekräftelse är något vi ständigt behöver. När vi har tagit en risk och gjort något svårt, behöver vi en bekräftelse på att det var bra. Den som har lagat maten till middagsbordet behöver få höra att det var gott. Familjens tonårsflicka behöver höra att hon är söt. Vi behöver alla få bekräftelse på att vi är värdefulla och älskade. Det beror på att vi är osäkra. Vi vågar inte riktigt tro att vi är värdefulla, älskade och duktiga. Det blir emellertid arbetsamt för omgivningen att ständigt bekräfta oss. Det kan till och med bli så illa att vi gör det vi gör bara för att bli bekräftade. Då får vi vår identitet i våra prestationer, och då är vi illa ute, när vi inte kan prestera något mer.

  Det finns en annan, mer bestående bekräftelse än den vi kan ge varandra. Det är den bekräftelse Gud ger genom Kristus. Man kan också översätta apostelns ord så: ”…bekräftade i Kristus…” Vi är så oerhört värdefulla i Guds ögon, att han för vår skull har blivit människa i Kristus, vandrat här på jorden, lidit och dött för oss. För vår skull, för att också vi skall uppstå från de döda, har han uppstått, bara därför att Gud i evighet vill vara tillsammans med oss. Om den som lagat maten tänker på det, behövs det inte att alla varje dag säger att det var gott. Då blir inte tonårsflickan så beroende av att de andra säger att hon är söt. Då riskerar vi inte att ha vår identitet i våra prestationer. Då finns det en bättre, mer tungt vägande bekräftelse, som gäller antingen vi lyckas eller misslyckas med våra uppgifter.

   Det är detta, som är att vara ”rotad i Kristus”, ”uppbyggd i honom”. Då är man fast förankrad i honom, som när Finlandsbåten ligger vid sin kaj.

Christian Braw