På svenska häkten utgör de mycket grova ryska brottslingarna en orolig del av de intagna. Men när bibliotekarien kommer kastar de sig över bokvagnen. Svenskarna däremot ser på sin ledare. Tar han en bok, tar de en bok.

På ett svenskt häkte hade en av ryssarna placerats i ensamcell med restriktioner. För att han inte skulle bryta samman psykiskt släppte man in en annan rysk intagen för att han skulle få någon att tala med en timme. Det dröjde inte många minuter förrän de började slåss. Väktarna fick skilja dem åt och ta ut den andre. När de frågade vad bråket gällt fick de svaret: ”Det gällde en rysk författare.”

   Den författare man grälar mest om i Ryssland är Tolstoj. Vad gäller grälet? Den stora frågan är om Tolstoj är en äkta ryss.  Detta är kärnan i ”det stora ryska grälet”. Vad är Ryssland? Är det de djupt kristna traditionernas Ryssland eller det Ryssland, som öppnat sig för allt västerländskt, inklusive marxismen?  Vilken av de två huvudstäderna är verkligt rysk: S:t Petersburg eller Moskva? Vilken av de två författarna förstår Ryssland: Tolstoj eller Dostojevskij? Alexander Solsjenitsyn, själv kristen sedan tidig barndom, tvekade inte. Han yttrade en gång att Tolstoj aldrig kunde bli en riktig kristen, därför att han aldrig stått vid sin mors sida under den Heliga liturgin. Faktum är också, att när Tolstoj ville bli kristen skapade han en kristendomsform, som förde honom utanför kyrkan.

    Kanske gick Solsjenitsyn ett steg för långt i sin bedömning av Tolstoj. Men han pekar ändå på något viktig. Vi tar emot de mycket tidiga intrycken i livet med en intensitet som präglar oss för alltid. Utan mycket tidiga intryck av skönhet, godhet, helighet och kärlek blir vår inre klangbotten dämpad. Det krävs mycket för att återställa den och i efterhand ge den spänst. Och utan denna inre klangbotten är det lätt att gå vilse. Och även om man kommit långt bort från de tidiga årens intryck av trons värld, så är de en potential. Det visar sig bl.a. i missbruksvården.

   Vad gör vi av denna insikt? I Ryssland är babusjkan en del av hemligheten bakom kyrkans återuppvaknande. I Sverige kunde farföräldrar och morföräldrar göra en liknande insats. Men då är det viktigt att gudstjänster och församlingsliv har en livskraft och former, som håller i fyrtio år, tills våra barnbarn blivit mogna män och kvinnor.