En gång, när jag kom in Växjö domkyrka, såg jag en hög affisch med en inbjudan till ungdomar att bli konfirmerade. Där fanns ett antal frågor, som de kunde få svar på, om de valde konfirmationen. Den viktigaste var denna: ”Kan man tro?” För en tonåring betyder det kanske: ”Kan man tro på att Gud finns?” Det kan man utan vidare. De, som tänkt bäst i hela mänsklighetens historia – Platon och Aristoteles – svarade ja på den frågan. Sedan är det en annan sak, att det är mycket annat än den klara tanken, som påverkar oss.
Men frågan står kvar: ”Kan man tro på Gud?” Om man ser det lite djupare, betyder den: ”Kan man ha förtroende för Gud? Kan man lita på att Gud vill oss väl?” Då är det inte så lätt att svara ja. Även om vi gärna vill tro det, kan det vara svårt att ta det till sig helt och fullt.
Detta är inte något nytt. Det har man vetat i alla tider. I Katekesen, som skrevs på 1500-talet, står det till och med: ”Jag tror att jag icke av eget förnuft eller kraft kan tro på Jesus Kristus, min Herre, eller komma till honom.” Om någon alltså säger till mig att han inte kan tro på Jesus, så svarar jag: ”Det är helt naturligt. Det kan ingen av sig själv.” Men då kanske den andre säger: ”Men du tror ju på Jesus. Hur kan du, när inte jag kan?” Då säger jag: ”Jag kan inte av mig själv. Jag har fått det som en förmån från Gud.” Den andre svarar kanske: ”Den förmånen vill jag också ha.” Jag blir glad och säger: ”Då är du redan på väg.” Och då förklarar jag med egna ord det som står i katekesen: ”Det är den Helige Ande som har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och behållit mig i rätt tro…” Då kanske den andre undrar om man inte skall göra något själv. Då får jag förklara att det är som att ta emot en present, man sträcker ut handen och sedan öppnar man paketet. Det är Bibelns ord, som är paketet, och därinne finns Jesus själv. Det är därför det är så viktigt att vara med, där det finns andra, som funnit Jesus och lyssnar till hans ord. Därför säger katekesen att den Helige Ande ”kallar, församlar, upplyser och helgar hela kristenheten på jorden.” Den stora, positiva förvandlingen av världen är på gång i Kristi Kyrka, hela kristenheten på jorden. Där kan man tro. Där är man bland idel medmänniskor, som haft det likadant som man själv har det. De har inte av sig själva kunnat tro på Jesus. På sin höjd har de varit som Platon och Aristoteles och trott att det finns Någon, som satt igång allt och är det bästa av allt. Men nu tror de på riktigt, med en kristen tro. Det tror på Jesus, och därför litar de på hans Far.
Jesus har talat mycket om detta. Han säger: ”Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig, drar honom till mig.” (Joh. 6:44)