Några fall av ”avkragning” väcker frågan om den kristna identiteten. Det kyrkorättsliga medvetandet behöver en nytändning. En given utgångspunkt är att Kyrkan är en övernationell verklighet, som bevarar och skall bevara sin identitet genom sekler. I skriften Credo ecclesiam (1955) från den tyska evangeliska kyrkan finns en väsentlig aspekt. Det är att gudstjänsten är kyrkorättens måttstock. Det som är rätt i gudstjänsten, är också rätt i kyrkorätten, när man nämligen ser gudstjänsten som Kyrkans möte med Gud genom Jesus Kristus. I detta möte finns den kristna identiteten.

   En av initiativtagarna till Credo ecclessiam var Wilhelm Stählin. Från kyrkokampen under Tredje riket hade han med sig en viktig erfarenhet: Den som ger upp Bibelns enhet är ett hjälplöst offer för tidsandan. Bibeln är en helhet, liksom kroppen är en helhet. Utan den går den kristna identiteten förlorad. Men där Bibelns enhet upprätthålls, där kan också gudstjänsten bevaras som ett möte med Gud genom Jesus Kristus. Därmed finns det också en måttstock för kyrkorätten.