Ord på vägen, Året Runt 2005

Evert Taube har en märklig dikt, där han berättar om en kejsare i Kina, som lät bränna alla böcker. Kinas historia skulle börja med honom. Varför? Därför att han ville ha den totala makten över människorna. Alla, som vill ha det, börjar med att försöka förinta eller förgifta minnet. Det säger också något om vårt enskilda liv. Bekymren och motgångarna, som möter oss, vill ta över våra liv. De vill göra oss bittra, passiva och uppgivna. Det enda, som då kan göra oss fria, är minnet av den godhet vi mött.

    Det nya kyrkoåret, som börjar i advent, är fyllt av minnena av Guds godhet. Vi behöver det, för att inte det negativa skall ta över. Vi behöver samlas söndag efter söndag för att minnas. Vi skall minnas Guds godhet genom Johannes döparens liv, att Gud blev människa i Jesus. Vi skall minnas Guds godhet i Kristi liv och under, hans undervisning och kärlek till oss människor. Vi, som omges av så mycket mörk påverkan genom medier, behöver ofta, ofta påminnas om Guds godhet i Kristi död och uppståndelse. Vi blir varje dag styrda av försäljare som vill att vi skall köpa, politiker, som vill att vi skall rösta, opinionsbildare som vill ändra våra tankar. Hur skall vi kunna stå emot och vara oss själva? Det finns bara ett sätt: att minnas Guds godhet. Vi skall minnas Guds godhet när Anden sändes till mänskligheten vid pingst, vi skall minnas hur god Gud var, som lät oss döpas, all godhet som mötte oss under konfirmationen. Vi skall minnas Guds godhet i varje bön han hört, varje nattvardsgång vi fått vara med om, varje steg av vårt liv han lett. Detta är det enda sätt vi kan bli fria från alla som vill styra oss och exploatera oss. Det är detta som händer under kyrkoårets gudstjänster: Vi minns Guds godhet.

   Då inträffar det märkliga och underbara, att vi upptäcker att den godhet vi minns också är här just nu: ”Han är likadan idag.” Den Jesus vi minns i Betlehems krubba är levande, aktiv och närvarande just nu.

   I Evert Taubes dikt om kejsaren av Kina blir det en aska av alla de brända böckerna med minnet av Kinas historia. Askan sprider sig över landet, och alla börjar hosta. Den där skrällande hostan av de brända böckernas aska säger något om hur det blir, när minnet förgiftas eller förstörs. När minnet återupprättas blir det minnet av godheten, av Guds godhet. Då blir det istället för aska en ljus tacksamhet och lovsång: ”Hosianna! Välsignad vare han, som kommer i Herrens namn!” Det år vår stora möjlighet ett nytt kyrkoår. Jesus säger: ”Gå hem och berätta för dem, allt vad Herren har gjort med dig och hur han förbarmade sig över dig” (Mark. 5:19).

Christian Braw