Vad heter Du? Är man svensk kan man heta Lars-Olof, Anders och Sven eller Lisbeth, Anna-Greta och Martina. Våra namn har vi fått för att våra föräldrar tyckte att de var fina. En del namn ger vi barnen för att de har funnits tidigare i släkten. Det är ungefär på samma sätt med efternamn. Vi kan heta Gröndahl, Björklund och Lundqvist. De är namn som låter bra, men de säger inte så mycket om vilka vi är. Om vi däremot heter Johansson eller Andersson kan man förstå att det före oss har funnits en Johan eller en Anders. Vi har många soldatnamn: Glad, Käck, Kvick, Rask, Lätt och Lustig. Det är namn att leva upp till. De säger hur soldaten skulle vara.
I Bibeln har namnet en oerhörd betydelse. Varje dag skall vi be bönen Fader vår, och då stöter vi på orden: ”Helgat varde ditt namn.” Guds namn är det, som Gud är. Det är Guds personlighet. Att Guds namn skall helgas betyder att det Gud är skall hållas som något heligt, högt och avskilt från allt lågt och nedrigt. I 1917 års bibelöversättning stod på många ställen namnet HERREN – just så, med stora bokstäver. Då kunde man veta, att i grundtexten fanns det hemlighetsfulla namn, som ännu ingen känner uttalet av. Det har fyra konsonanter: JHVH. De bokstäverna har att göra med att vara till. Gud är den som alltid varit, alltid är och alltid kommer att vara till. Judarnas skriftlärde läste ett annat ord, och när den hebreiska texten fick vokaler, satte de dit vokalerna från detta andra ord. När Jesus nämnde Gud var han lika vördnadsfull. Han använde inte det heliga namnet utan sade ofta ”himmelen”. Hans eget namn är mycket betydelsefullt. Det betyder räddning och frälsning. Det är just vad han är: vår räddning och frälsning ur allt, som hotar oss.
I Malmö S:t Pauli fanns en spännande och drastisk präst vid namn Mårten Werner. En gång när han predikade hade han med sig en livboj – en frälsarkrans – upp i predikstolen, och så slängde han ut den i kyrkan. Precis så är det: Jesus är Guds frälsarkrans, utslängd i världen till oss.
Jesus säger en gång: ”… där två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem”.(Matt. 18:20) Att vara samlad i Jesu namn är att tillsammans ha fullt förtroende för hans personlighet, för det som han är: Guds frälsarkrans till oss. Det är detta vi har i vårt inre. Det är detta, som håller oss samman. Det gör oss samstämda, det är vår grundton, och därför förstår vi varandra. Då lovar han: ”…där är jag mitt ibland dem”.