Biskopsmötet har överlagt om vad det innebär att biskopen är en andlig ledare. Det är Rune Imberg som har väckt frågan genom sitt brev till Göteborgs stifts domkapitel, ett brev som bidrog till att han berövades sin behörighet som präst i Svenska kyrkan. Detta beslut upphävdes sedan av överklagandenämnden.
Själva begreppet andlig har kristna sammanhang en rik innebörd. Det som är ”andligt” är det som berör den inre människan och hennes relation till Gud. Denna relation får en avgörande betydelse för sättet att leva. Kyrkostyrelsens fråga avser närmast biskopen som andlig ledare för stiftets präster, det vill säga hans ledning av prästernas inre liv, deras relation till Gud. Denna relation får en betydelse för deras eget andliga ledarskap i församlingarna, det vill säga deras sätt att leda människor inre liv till en relation med Gud. I själva begreppet ”ledarskap” ligger att det är en vägledning där den som leds blir förd på en väg som leder framåt, i detta fall närmare Gud. Biskopen som andlig ledare skall alltså leda prästernas inre liv närmare Gud, och prästerna skall alltså leda församlingarnas liv närmare Gud. Detta är innebörden i andligt ledarskap.
Det är ofrånkomligt att ett andligt ledarskap har en karismatisk sida. I den unga Kyrkan fanns de två kriterier, som var avgörande vid ett biskopsval. Det första var beredvilligheten att bli martyr. Det andra kriteriet var att ha varit redskap för mirakel. En tredje aspekt beskriver Jörg Erb i sin skildring av Fritz von Bodelschwingh (1887–1946): ”Osjälvisk kärlek gav honom andlig fullmakt.” Det var en kärlek, som tog sig uttryck bland annat i kampen mot Operation Gnadentod, dödandet av handikappade i Tredje riket.
Intresset idag rör vilka bindande anvisningar som en biskop kan ge i detta sitt andliga ledarskap, Därmed har fokus hamnat på den formella sidan av biskopens andliga ledarskap. Tyngden av denna formella ställning är emellertid nära förenad med den karismatiska aspekten. Den karismatiska aspekten ger legitimitet, det vill säga trovärdighet. Det räcker inte med legalitet. Utan legitimitet mister legaliteten sin tyngd.
Frågan om biskopens andliga ledarskap är utredd i Augsburgska bekännelsens artikel 28. Den är skriven i en annan historisk situation, men den innehåller allmängiltiga regler för biskopens andliga ledarskap. Den första regeln är att biskopen utövar sitt andliga ledarskap genom att förkunna Guds Ord, döpa, dela ut nattvarden och förlåta eller binda i synder. Det andliga ledarskapet är nämligen just andligt. Det riktar sig mot människor andlighet, mot deras själars relation till Gud. Det är också andligt på det sättet att det använder sig av medel, som når in till den andliga aspekten av människors liv, deras själar. Dessa andliga ledningsmedel är Guds Ord och sakrament. På detta område tillerkänner Augustana biskoparnas andliga ledarskap en omfattande auktoritet: ”… att meddela syndernas förlåtelse, att bedöma läran, att förkasta läror som strider mot evangeliet, att utan mänsklig tvångsmakt utesluta från kyrkans gemenskap sådana vilkas ogudaktighet är allmänt känd.” Den sista satsen syftar på uteslutande från nattvarden.
Den andra regeln är att de har rätt att uppställa vissa normer för den yttre ordningen, till exempel gudstjänstordningar, dock inte så att dessa ordningar anses som avgörande för relationen till Gud. I våra sammanhang kan till exempel församlingsinstruktioner kunna föras till denna punkt.
Den tredje regeln anger gränserna för biskopens andliga auktoritet: ”Biskoparna har inte makt att föreskriva något i strid mot evangeliet.” Med evangeliet avses hela den konkret föreliggande bibeltexten med dess centrum i Jesus Kristus, sann Gud och sann människa, världens Frälsare.
Den Augsburgska bekännelsen tillhör Svenska kyrkans grundläggande dokument. Näst efter Bibeln och trosbekännelserna väger den tyngst. Dess svar på kyrkostyrelsens fråga är enkelt, klart och sammanhängande. Det bygger på den grundhållning som Kyrkoordningen ansluter sig till. Den insikt bekännelsen förmedlar bör i våra sammanhang leda fram till en kraftigt förstärkt ställning för biskoparna i kyrkomötet.