Den holländske konstnären Kees de Kort har gjort ett antal underbara barnböcker med bibelberättelser. Det är nu flera år sedan de kom ut på svenska, men det kan lätt beställas på bibliotek.

Min fru Karin läser dem med barnbarnen. En av böckerna skildrar berättelsen om den förlorade sonen (Luk. 15:11-32). Jesus berättar om en man, som hade två söner. Den ene ber att få ut sin andel av arvet, och det får han. Han reser bort och festar tills allt är slut. Det enda arbete han kan få är som svinskötare. Han får inte tillräckligt att äta och skulle gärna vilja äta svinens mat, men ingen ger honom något. Då tänker han efter. Därhemma hade han det bra. Även om han fått ut allt han kan begära, kan han åtminstone få anställning på gården hos sin far. Så går han hem. Då händer det ofattbara, att fadern med glädje tar emot honom och ställer till med fest för hans skull. Men den andre sonen blir missnöjd och vill inte vara med. Då förklarar fadern hur han har tänkt.

Detta är en berättelse med många bottnar. Först och främst handlar det om varje människa och Gud. Jesus berättade detta för fariséerna, som var missnöjda med att han var tillsammans med människor, som de ansåg olämpliga. Att de själva kunde vara olämpliga, kom inte för dem. Men det lilla barnbarnet, som hörde berättelsen, fäste sig vid något ovanligt. Hon såg Kees de Korts bild av fadern, som lämnar pengarna till sonen. Pojken ser så glad ut. Nu skall livet börja! Men fadern var inte glad. Det såg flickan:
-Pappan blev ledsen.

Detta är inte bara en berättelse för söner som kommit ut på avvägar i livet. För dem säger berättelsen att det finns en väg tillbaka, också en väg tillbaka till Gud, till och med när man skämt ut sig grundligt. Men detta är också en berättelse för ledsna pappor – och mammor med för den delen. De ser att deras barn är på väg ut i dåligheter, men de kan inte hindra dem. Barnen måste själva få komma till insikt. Vad kan en ledsen pappa och mamma göra? Jesus berättar om fadern med de två sönerna. Den förlorade sonen var på väg hem: ”Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och greps av medlidande. Han skyndade honom till mötes och föll honom om halsen och kysste honom innerligt.”(Luk. 15:20)