Just nu börjar konfirmander skrivas in i många församlingar. Flera grupper kommer sedan att genomföra resor till Polen. Bland annat kommer man där att besöka koncentrationsläger. Då är det bra att minnas att det hade funnits koncentrationsläger i Tyskland i 6 år innan de inrättades i Polen. Det tyska folket var det första, som drabbades av nazistisk terror. Ett av offren i lägret Stutthof i Polen var Anna von Stackelberg, svärmor till Claus von Stauffenberg, som genomförde attentatet mot Hitler 1944. Nazisterna hävdade den kollektiva skulden, därför dödades hon. Det bör man också berätta om. Föreställningen om den kollektiva skulden är ett gift.

  Sebastian Stackset har i boken Det finns hopp berättat om de norska officerare, som var krigsfångar i tyska läger i Polen. Bland dem var hans farfar och den tappre norske fältprästen. Det är också en berättelse, som konfirmander behöver få höra.

    Koncentrationslägren i Polen var en förnedring av hela landet. Polen har mer att säga. Det bör konfirmander få veta. En sådan berättelse är Westerplatte i Gdansk. Här höll 1939 en liten polsk garnison ut i 30 dagar mot en tysk övermakt. Modet och uthålligheten på Westerplatte är en del av Polens frihetshistoria, en stark inspiration till polsk frigörelse. I Gdansk finns också det före detta Leninvarvet, där fackföreningen Solidaritet 1980 började de aktioner som ledde till Polens och hela Öst-Europas frihet. Vi kunde också berätta om de tiotusentals unga polska män, som på hemliga vägar tog sig till England och där gick in i kampen mot nazismen. Många av piloterna i Battle of Britain var polacker. De gav aldrig upp. Detta bör också konfirmander få veta. Polen är en stor nation. Det är viktigt att konfirmander får veta hur mycket den kristna tron betydde för dem som ledde allt detta. Polen har mycket att säga. När vi är där skall vi lyssna till det.