1. Kom nu med och möt Elia.
Han skall Herrens folk befria
ifrån allt, som har dem fört
bort ifrån den sanne Guden
och de goda, klara buden.
Det har deras liv förstört.
2. ”Tro på Baal som de andra”,
säger alla som vill vandra
där de allra flesta går.
Och dit många går, går många.
Baalsfesterna blir långa.
Men till sist Guds röst dem når.
3. Det är när Elia talar:
”Kom till mig från era dalar,
samlas här på Karmels krön!
Var får till sin Gud sig vända
och sen se vem som kan tända
offerved som svar på bön.”
4. Och de kommer dit i hopar,
ber och sjunger, skriker, ropar:
”Hjälp oss, Baal, hör oss du!”
Inget händer, allt är stilla,
och de tvivlar: ”Hör han illa?”
Det blir tyst på berget nu.
5. Se, hur nu Elia träder
fram i Guds profeters kläder
och mot himmelen ser opp.
Kort är bönen, som han beder,
men den kallar Herren neder
dit på Karmels högsta topp.
6. Blixten tänder blöta stammar
och profetens offer flammar,
som han lagt på altaret.
Gud, den Högste, är den Ende,
och sin eld till offret sände
han för att bevisa det.
7. Men Elia faller neder
på sitt ansikte och beder:
”Tack för att du hörde mig!
Vem du är kan alla veta,
ingen mer behöver leta,
himlens Herre, efter dig.”
Inspirerad av Första Kungaboken 18
Melodi: Den svenska psalmboken 380, Fader, du som livet …
eller alternativ melodi 47