Ord på vägen, Året Runt 2006
Det har gått dåligt för Sverige ett tag. Statministern mördades, och mördaren kom undan. Häpnadsväckande missbedömningar avslöjades. Estonia gick under med hundratals svenskar. Vem vet varför? Utrikesministern mördades. Tsunamin tog hundratals svenskars liv, och vi hörde statsministern säga att det bara var några få. Sedan kom stormen över södra Sverige, och vårt välplanerade samhälle kom i kramp. Efter nästan ett år kom rapporten om vad som hände efter tsunamin. Det visade sig att höga befattningshavare gjort sig oanträffbara, varit odugliga och att några av dem ljög. Varför blir det så? Varför går det dåligt för Sverige? Varför behövs det bara att vinden tilltar eller att jorden rister – och så är tryggheten borta?
Varför visar sig kloka, erfarna människor plötsligt odugliga, falska och skadliga?
I riksdag och medier kommer man förmodligen att försöka peka ut dem, som varit särskilt odugliga, falska och skadliga. Kanske ställs de till ansvar på något sätt. Den djupare orsaken kommer man emellertid inte åt. Den djupare orsaken är nämligen – synden. Det räcker med att följa nyhetsrapporteringen en vecka, för att man skall inse vilken mäktig kraft synden är. Personalen på dagis och lärarna i skolan behöver inte en vecka på sig för att kunna inse det. Det räcker med en dag. Lärare får ägna alltmer tid åt elevernas inbördes konflikter. I huvudsak är dessa löjliga och dumma, men ofta är de också elakartade. Det finns en vilja att kränka, skada och såra. Jan Troell har skildrat det i sin film Ole, Dole, Doff. I skolan talar man sällan om synd, men det är just det som det handlar om. Det är inte bara det att vissa är syndiga. Också de mest välartade elever kan plötsligt göra och säga de mest elaka saker. Människan är sådan. Hon blir inte annorlunda för att hon hamnar i riksdagshuset eller i Rosenbad.
Synden är inte begränsad till det vi gör. Den påverkar hela människan negativt. Synden är dåraktig. Vi blir dumma av synden. Det är därför som fina elever kan häva ur sig sådant som de med säkerhet vet kommer att ställa till problem. Det är därför höga beslutsfattare i samhället ljuger, fastän de kunde insett att de blir genomskådade. Synden är fördummande. Därför gjorde sig de högsta beslutsfattarna oanträffbara, när tsunamin kom, fastän de kunde insett att man på den nivån alltid måste kunna fatta beslut omgående. Synden gör oss odugliga. Det är syndens makt, som gör att människor gång på gång gör fel. Därför går det
dåligt för Sverige. Det är tröst för ett tigerhjärta att det också går dåligt för Kongo och Sydafrika.
Finns det ingen motkraft mot synden? Det är tydligt att motkrafterna är svaga på samhällets toppar. Den verkliga motkraften har vi inte inom oss. Den måste komma till oss utifrån, från Gud. Det dummaste och mest syndiga av allt är att tro att man kan leva utan Gud. Jesus säger: ”…utan mig förmår ni ingenting” (Joh. 15:5).
Christian Braw