Har ni tänkt så någon gång: ”Jag vill vara mig själv!” Då tänkte ni nog att ni ville vara äkta. Ni ville inte vara en kopia av någon annan eller en förfalskning av er själva. Det blir man ju om man alltid ställer in sig på att vara som andra vill att man skall vara. Då blir man till sist ingen alls. Det är sunt och riktigt att vilja vara sig själv.
Men hur blir det om man vill vara sig själv – nog? När man är sig själv nog står man själv i centrum, och alla andra skall anpassa sig efter det. Vill de inte, så adjö med dem. Då blir det destruktivt att vara sig själv.
Det finns en viktig fråga att ställa till den, som vill vara sig själv. Det är denna: ”Vem är du själv?”
Det är inte säkert att vi vet vilka vi själva är. Vi kan ha haft framgångar och motgångar i livet. Men vi är varken våra framgångar eller motgångar. Vi kan ha stark hälsa eller mycket sjukdom. Men vi är varken vår hälsa eller vår sjukdom.
Detta är en fråga, som tål att tänka mycket på: ”Vem är jag själv, djupast inne?” Den har också följdfrågor: ”Vem är min vän? Vem är min ovän?”
Bibeln har ett svar på den frågan. Det svaret är ofattbart stort: ”Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.”(1 Mos. 1: 27) När jag säger att jag vill vara mig själv, betyder det egentligen: ”Jag vill vara det som Gud har skapat mig till. Jag vill likna Gud.” Mannen liknar Gud i sin manlighet, kvinnan liknar Gud i sin kvinnlighet. Gud är aktiv, och vi liknar Gud genom att vara aktiva som han – att skapa som han, älska som han, utge oss som han, förlåta och upprätta som han. När vi gör det är vi oss själva och blir oss själva alltmer. Ingenting mindre är det att vara sig själv och att bli sig själv.
Gamla Testamentet är skrivet på hebreiska, och det är ett underbart språk, där ord kan ha flera betydelser. Orden om människans skapelse kan också betyda: ”Gud skapade människan genom sin avbild…” Guds bild är hans Son Jesus Kristus. S:t Johannes skriver: ”Allt blev till genom honom…”(Joh. 1:3) Det betyder att allt är Jesus-märkt och i synnerhet vi människor. Detta är vår djupaste identitet. Detta är svaret på frågan vem jag är. När vi börjar inse det, anar vi också vad det är att vilja vara sig själv.
Vilka människor är det som är sig själva? Det är inte de, som levt ut in bitterhet, avundsjuka eller maktvilja. Det är inte de som i varje ögonblick följt sina drifter. Men de, som verkligen varit sig själva, det är de som har utstrålat något av Jesu godhet, skönhet och sanning.