1. Jag brann av nit för Herrens hus
    med Andens egen iver,
    för Ordets underbara ljus,
    som livets väg beskriver,
    hur vi skall kunna möta Gud
    och komma honom nära.
    Så blev då Herrens tredje bud
    för mig det stora, kära.
  2. Jag brann för Herrens sköna tjänst
    och ville andra tända.
    I liturgin min själ fick spänst.
    Det var en fröjd att vända
    sig till hans Ord och sakrament.
    där fick jag kraft i striden
    och framtidstro av vad som hänt
    hans kyrka här i tiden.
  3. Men mängdens svar blev smädelser
    och marginalisering.
    Det blev ibland till hädelser,
    jag var bland dem till främling.
    Som Kristus är jag främmande,
    vi delar samma plåga
    för att vi blivit brinnande
    av samma Andens låga.
  4. Jag bad med Kyrkans tidegärd,
    jag sådde ut med Ordet.
    Jag stod i Kristi skrud som värd
    och väntade vid bordet.
    Och några svarade med tro,
    men många och de flesta
    blev kvar i otrons kvava ro
    och ratade det bästa.
  5. Jag tror med Jesu tro och hopp,
    vi delar kamp och smärta.
    Vi har en enda själ och kropp,
    vi har ett enda hjärta.
    Och djupast i vår ensamhet
    står vi varandra nära
    och anar meningen med det,
    som vi får båda bära.

Till minnet av Wilhelm Harsten
Psaltaren 69:10
Melodi: Den svenska psalmboken 64, En dyr klenod