1. Jag har en tillflyktsort
i vad min Herre gjort,
och hur jag än behandlas,
berömmes eller klandras,
förändras inte nåden.
Jag likafullt kan få den.
2. I Gud har jag en vän,
och vad som händer sen
berör mig ganska föga.
Bekymret är det tröga
och kalla djupt därinne,
mitt oomvända sinne.
3. Men Faderns Ande kan
mig göra varm och sann
och få mig tro och glöda
med sakramentens föda,
och genom frälsningsorden
tar han gestalt på jorden.
4. Jag räcker aldrig till
för det, som andra vill.
Jag räcker ännu mindre
för målet i det inre,
men som ett Andens segel
blir jag till Faderns spegel.
5. Jag drar med Gud åstad
och möter dagen glad.
Vad än den bär i sköte,
så rymmer den ett möte,
där jag får skäl att lova
för nådens kärleksgåva.
Melodi: Den svenska psalmboken 104, Gläd dig, du Kristi brud