1. Jag längtar till mitt rätta hem,
en plats vid kaj bland alla dem,
som kommit in i hamnen.
Guds anrop och hans nåds signal
gick fram till mig i vågens dal,
och mitt var ett av namnen,
som gick ut.
Hans beslut
var att kalla
mig av alla
till att vara
en på kajen hos hans skara.
2. Hans ledning och hans domslut är
min glädje under allt besvär
jag har att genomkämpa.
Jag vet att färden leder till
den hamn, dit han mig lotsa vill.
Mitt hopp kan inget dämpa.
Målet satts.
Min seglats
genom natten,
mörka vatten
har fått mening
och ett mål med Andens ledning.
3. Jag vet att allting skall gå väl,
när Gud ger kraft till kropp och själ,
och att jag skall få lova
hans godhet och hans trofasthet,
hans ledning i min vilsenhet
och nådemedlens gåva.
I Guds hamn
Kristi famn
på mig väntar.
Dit jag längtar
från det tomma.
Låt mig, Fader, dit få komma!
Psaltaren 119:174–175
Melodi: Den svenska psalmboken 498, Ett, Jesu, än påminner jag