Ingen av oss har hela den kristna tron. Vi har den bara tillsammans. Vi har den tillsammans med dem, som lever nu, på vår ort – alla som vill lära sig mer av Jesus Kristus. Vi har den tillsammans med Nordkoreas kristna fångar, med spanska godsägare, med syriska guldsmeder, chilenska gruvarbetare och amerikanska presidenter. Det är därför vi skall lyssna till varandra och vara glada över varandra erfarenheter av livet med Jesus.
Det har varit så hela tiden. Det behövdes fyra evangelister för Kristi evangelium, det räckte inte med en. Det finns en tradition från den första århundradena, att den apostoliska trosbekännelsen kommit till på ett liknande sätt. Var och en av de tolv apostlarna formulerade var sin mening.
Vi har tron gemensam inte bara med dem som lever nu. Vi har den med hela Guds folk i alla tider. Därför sjunger vi i psalmboken sånger som kommer från kung David, jungfru Maria, biskop Ambrosius på 300-talet, Johannes Damascenus på 700-talet, biskop Rabanus Maurus på 800-talet. Vi använder ord av en av Franciskus vänner, Thomas av Celano. Vi lära oss av Martin Luther och Jesper Svedberg hur man skall tala om Gud, vi lovsjunger honom med Lina Sandell och Fanny Crosby, den blinda diktaren på 1800-talet. Bo Setterlind och Ylva Eggehorn får med sina sånger hjälpa oss tillrätta i kontakten med Gud.
När ett barn skall lära sig tala, lyssnar det till hur det vuxna talar och sedan härmar det. Vi är alla små inför Gud, och vi behöver lära oss de rätta orden av dem, som kommit längre än vi. När jag konfirmerades 1965 fick jag en psalmbok av min farmor. Det var ”den gamla”, den som kom till 1937. Det finns säkert millioner exemplar av den – i bokhyllor, kyrkvindar och antikvariat. Skaffa ett exemplar av den, så skall Du finna något fint. I slutet finns Den lilla bönboken med morgonandakt och kvällsandakt för sex veckor samt en bibelläsningsplan. Vi skall ju inte bara ha kontakt med Gud, när var har något särskilt på hjärtat, vi behöver möta honom regelbundet, likaväl som vi behöver andas regelbundet. Bönerna i Lilla bönboken är formulerade av just sådana, som kan lära oss de rätta orden, när man talar med Gud: Augustinus, Bernhard, Birgitta, Thomas à Kempis, Johann Arndt, John Henry Newman och många fler. Vi har den kristna tron tillsammans med dem. Tillsammans med dem blir vår tro som mycket rikare och fastare. Det handlar om det som vi har i trosbekännelsen – de heligas samfund. Det betyder: gemenskapen med alla, som tillhör Gud. Och tron är ”den tro som en gång för alla blivit anförtrodd åt de heliga”.(Jud. 3)