Under 1800-talet upplevde Sverige och Finland stora kristna väckelserörelser som påverkade båda länderna på alla plan, även socialt och politiskt. Ofta beskrivs väckelsen som småfolkets och hantverkarnas rörelse. Men det finns en annan sida också. Det är att väckelsen påverkade stora kretsar av de samhällsledande grupperna, nämligen adeln och kungahuset. Den delen av historien har prosten Gunnar Kärrbom förtjänstfullt belyst med sin nya bok Andlig adel (EFS Budbäraren).
I centrum för skildringen står greveparet Gustaf och Eva Lewenhaupt. Berättelsen rör sig i hög grad kring Västerås, och därför har också biskop Mikael Mogren bidragit med ett förord. Han beskriver väckelsen som en allians mellan adel och småfolk, och däri har han en poäng. Det var de ledande samhällsgrupperna – och särskilt adeln – som hade ekonomiska möjligheter att starta väckelsens många projekt: Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, Ersta diakonianstalt, skolor, barnhem, sjukhus. Dessa möjligheter hade knappast den enbart godsägande adeln; deras egendomar kunde ofta knappast bära sig själva med dåvarande brukningsmetoder och gjorde ofta konkurs. Det var den industriidkande adeln som kunde bli donatorer. I centrum för skildringen av familjen Lewenhaupt står Hellefors bruk.
En dråplighet i skildringen av bruket är att en av förvaltarna där blev förebild för Hjalmar Bergmans gestalt Markurell. Den bruksförvaltaren fick dock lämna bruket sedan han försett sig ur kassan.
En gripande berättelse rör dynastin Bernadotte. Prinsessan Eugénie (1830–1889) var dotter till Oscar I. Hon hade en hovfröken vid namn Josefine Hamilton, och denna var berörd av väckelsen, inte bara berörd utan hänförd. Prinsessan var till att börja med avvaktande, men hon fick alltmer förtroende för fröken Hamilton och lyssnade troget när denna läste Bibeln för henne. Varje söndag gick fröken Hamilton från slottet till Betlehemskyrkan, där Carl Olof Rosenius då predikade. Några ur hovpersonalen var illa berörda över fröken Hamiltons deltagande i gudstjänsterna i Betlehemskyrkan, och de uppmanade kungen att ingripa. Kung Oscar svarade: ”Det är olämpligt att fröken Hamilton går till Betlehemskyrkan varje söndag. Hädanefter skall hon åka dit i hovets vagn.” Så blev det också, och snart följde prinsessan Eugénie med i vagnen.
På grund av klen hälsa vistades prinsessan sommartid på Gotland, och här utvecklade hon, som många bland de väckta, en stor verksamhet, bland annat Gotlands sjukhem. Ärvda smycken sålde hon till förmån för välgörenhet.
De samhällskretsar som Gunnar Kärrbom skildrar var oftast oreflekterat konservativa, men i den konservativa hållningen ingick ett socialt ansvar som hörde samman med den patriarkala mentaliteten. Man har ansvar för andra människor och för samhället. Hos dem som berördes av väckelsen förstärktes och vidgades detta ansvarsmedvetande. Det kom att innebära ett engagemang för medmänniskors andliga fördjupning. Detta kom att leda till aktiva och framåtsyftande initiativ. Det ledde också till samhällsförändringar, bland annat genom de skolor som grundades.