Jean Paillard var en fransk dominikanpater som under sin långa verksamhet i Sverige var ivrigt kulturellt verksam, faktiskt in i det sista. Kring sig hade han en krets av vänner – bland andra Svenska Dagbladets förre kulturchef Carl Otto Werkelid – som följde hans litterära skapande.
När han avled 2016 fanns ännu ett opublicerat manuskript, som vännerna nu redigerat och gett ut under titeln Som till en gud – om Jesu gåta (Libris). Paillard hade dedicerat verket “till de tröskelnyfikna”.
Bakgrunden är den nutida floden av böcker om Jesus. Delar av denna bokflod är spekulativ och bygger på tvivelaktiga källor. Paillard ville bygga på det mest autentiska materialet, evangelierna. För att nå de ”tröskelnyfikna” ville han framförallt skildra Jesus som människa. Därför skalar han bort allt som kan peka på att Jesus är mer än människa. Vid Kristi födelse faller de vise männen på knä och bär fram dyrbara gåvor. Grundtextens ord
kan betyda att de tillber. Men för Paillard ”hyllar” de endast, ungefär som när vi säger: ”Lycka till!” Många säger Herre till Jesus, men för Paillard betyder det inte mer än när frisören säger: ”Önskar min herre rakning?” Jesus kan säga: ”Jag är livets bröd.” För hans lärjungar i alla tider har nattvarden kastat ljus över de orden. Men för Paillard innebär de endast att Jesus gör anspråk på att vara en vishetslärare.
Paillard har endast negativa omdömen om den traditionella kyrkokonstens bild av Jesus. Hans egen bild är ett verk av Georges Rouault som också finns på bokens framsida. Ikonkonstens bild – som i Sverige fått en stor spridning – reflekterar han knappast över. För att understryka Jesu mänsklighet använder han ibland den hebreiska namnformen Joshua, fastän hebreiskan då knappast var ett talat språk. Det var grekiska och arameiska som gällde.
Nyckeln till Paillards verk är formuleringen ”en kristologi nedifrån”, det vill säga en skildring av Jesus som blott och bart människa. På denna grund vill han sedan gå vidare men hinner knappast dit. Han var 96 år när han lade ner pennan. För att kunna skildra Jesus som endast människa får han ibland stycka sönder evangelierna och tala om det som visar på Jesus som sann Gud som ”senare inskott”. Det hela blir i långa stycken en bild som rätt väl liknar det tidiga 1900-talets ”Jesus-forskning”. Den slog igenom på folkskoleseminarierna och blev därmed det som i hög grad präglat svenska folkets bild av Jesus.
Men ingen kan betvivla att Jean Paillard hade hjärta för de ”tröskelnyfikna”.