Vägen mellan Moheda och Rydaholm förbi Slätthög är en del av den gamla huvudvägen från Växjö till Stockholm. Här ligger de gamla gästgivaregårdarna med regelbundna avstånd. Nu går huvuddelen av trafiken på den nya vägen från Alvesta till Sjöatorp och sedan vidare norrut. Många cyklister har istället upptäckt vägen förbi Slätthög.
En underbar sommardag stod jag utanför kyrkan, och en av cyklisterna stannade. Jag frågade honom varför han cyklade just denna väg, och han svarade:
Här finns det några härliga uppförsbackar!
Det var ett oväntat svar. Men nu förstår jag honom. I uppförsbacken prövar man sig egen kraft, och efter många härliga uppförsbackar i livet är man också starkare. Det berättas att Martin Luther tog saken på det sättet. När han blev riktigt mycket förtalad och utskälld, tog han det som ett tecken på att han hade utmanat den onde. Det enda Luther ville var ju att framhäva Jesus, så att han blev känd, trodd, älskad och efterföljd. Förtalet, motståndet och konflikterna blev för Luther härliga uppförsbackar.
Men det finns också onda krafter i tillvaron, och när Jesus blir känd på det sättet, känner de sig hotade. Då blir det härliga uppförsbackar. Då är själva motståndet ett tecken på att man är på rätt väg.
Aposteln S:t Paulus hade ett stort ansvar för många församlingar. Han levde med intensivt i deras liv och problem, också när de bara hade brevkontakt. Han tog in deras situation i sitt eget liv. I ett av sina brev skriver han: ”Vem blir svag utan att också jag blir svag? Vem kommer på fall utan att jag bli upptänd?”(2 Kor. 11:29; 1917 års överssättning) Han kände församlingarnas svaghet i sin egen kropp. Han förstod precis hur de hade det. Men när de ”kom på fall” – när det alldeles misslyckades – då vaknade all hans energi och kreativitet. Han blev tänd. Han gav aldrig upp inför uppförsbackar. När man läser hans brev i Bibeln ser man att han har nästan bara problemförsamlingar. Men just problemen gör honom intensivt engagerad i att leda rätt, att avslöja misstag, att trösta, uppmuntra, uppliva.
Cyklisten, som stannat till utanför kyrkan, skulle omedelbart därefter trampa uppför den långa backen till Bergs gård. Jag såg att han var sugen på det, och jag anar hans känsla av triumf, när han kom fram till Calles Chopperdelar och missionshuset. Kom hit och prova själva! Men det finns andra uppförsbackar i livet, som är viktigare att ta sig över: tungsinne, tvivel och frestelser, att träna upp balansen efter en stroke, att klara av en svår relation. Då kan det vara bra att minnas den där cyklisten: ”Härliga uppförsbackar!”